Erik Hedtjärn är 100% musikant. Han behärskar intrument av olika slag, mest gitarr och piano. Han sjunger också, och har olika band. Han har också en dotter som heter Ellen. Men det är i egenskap av musikant som Erik här kommenterar Kennets trubadurframsteg.

Är du trubadur?
– Inte längre. Men jag har varit. Det var i början av 90-talet. I början hade jag en låt som handlade om Carl Bildt. Jag sjöng den på Västerlånggatan. Jag kommer inte ihåg texten – om jag försökte och lyckades skulle jag skämmas. Min trubadurhit hette Hallå Dolly. Den utspelade sig i San Fransisco. Och så hade jag en annan bra låt som var på skånska.

Fru och fyra ungar
hade Håkan som jobba nätter
Han hade råd till hyran
mat och cigaretter
Nu säger vi nej
Igen
Nej varenda en
Nu säger vi nej
Igen
Nej till arbetsgivaren

Vilket råd skulle du, som musikant, ge Kennet? Vad bör han tänka på för att lyckas?
– För det första tycker jag att estradör är bättre än musikant. Och däri tror jag att nyckeln till framgång ligger. Han ska inte fokusera så mycket på det här med gitarrspelet. Ingen bryr sig om hur Fred Åkerström spelade gitarr. Han har t.o.m. en låt där han sjunger om att han är halvkass på att spela. Fördelen med att kunna spela är att det är billigare om man kan kompa själv. Jag har förresten hört att Kennet gillar Dolly. Han borde göra trubadurversioner av Dolly på svenska – då kommer han att lyckas.

Hur viktiga är kläderna för trubaduren?
– Jag tycker att det är en jättefin satsning han har gjort med kläderna. Det finns en trubadur som heter Sid. Han kallar sig estradör. Han har plommonstop och kostym och snusnäsduk runt halsen. Det är bra. Han är omsorgsfull. Det är bra att Kennet tänker på sånt. Dessutom tycker jag att han borde sy ett fodral till gitarren i samma tyg som byxorna.

• Postad 2007-02-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None