"Cirque de So-lame!"

Har jag sagt att Blades of Glory är årets roligaste film? Nej, det har jag inte sagt. Och kanske är det inte heller sant. Men den är i alla fall kul och jag känner gott hopp inför framtiden när jag ser den. Jag är inte Will Ferrell-fan per se men man behöver ju inte vara Owen Wilson-fan per se för att inse Zoolanders storhet.
Precis som Zoolander (en av mina favoritkomedier all time) slår in öppna dörrar genom att parodiera manliga modeller är det givetvis öppet mål när man gör en film om manliga konståkare. Gayskämten haglar men det är finessen som räknas och där klarar sig Blades of Glory med bravur. Bonus: Superstjärnan Will Arnett och hans fru Amy Poehler i biroll som det konkurrerande konståkningsparet. Rolig trivia är att Will är en fena på skridskoåkning (“Jag kommer ju från Kanada” är motiveringen) och gör i stort sett alla stunts själv.
Det är svårt med komedier. Verkligen. Jag är beredd att se lite genom fingrarna på den lame-a storyn till fördel för många bra oneliners, sköna turer på isen och – faktiskt – de underbara konståkningskläderna som någon kostymör någonstans måste släppt precis alla spärrar för att skaka fram ur dennes flippade undermedvetna.