Ja, men tekniker då om det ska vara ett sånt problem

Den absolut vanligaste följdfrågan, när jag säger att jag är frilansjournalist, är “Kan du försörja dig på det?”

Inte i sammanhang med andra journalister, men på släktträffar och sånt.
“Vad gör du?”
“Jag är frilansjournalist”
“Men kan du försörja dig på det?”

Är det för att man lägger till det där “frilans” i början? Jag trivs inte med att säga journalist.
Mest för att jag inte gått JMK så jag har inte papper på att jag är journalist. Men frilansjournalist kan man väl vara. Så jag säger frilansjournalist.

Men tillbaka till sak. “Kan jag försörja mig” på skiten. Ja, det kan jag. För i helvete. Annars hade jag väl sagt “Jag är servitris” eller “Jag är frilansjournalist men jobbar också extra på ett gruppboende” eller vad man nu gör. Eller?

Frågan är denna: får man bli upprörd över att folk ifrågasätter att man “är” det man säger att man är? Vissa tycker inte det. De tycker inte att det är så konstigt. Kanske skulle jag reagera likadant om någon sa att “Jag är konstnär”.
Andra tycker att man kan bli upprörd. Det är ingen som frågar en receptionist om hon “kan leva på sin lön”. Förutom moderaterna då, som faktiskt har “Kan du leva på din lön?” som slogan. En ytterst märklig slogan. Får man bli arg på den med?