Jazzhands

Recension

Semi-Pro



I rollerna Will Ferrell, Woody Harrelson, Andrew Daly,


Basketlaget The Tropicals, med Will Ferrell i spetsen, står inför sitt livs chans. Om de spelar tillräckligt bra, och lockar tillräckligt många fans till matcherna, får de spela med i proffsligan NBA, vilket är det finaste man kan göra som basketspelare. Och amerikan.
Men givetvis finns det hinder. Det största är kanske att Tropicals faktiskt inte kan spela basket. Deras matcher består mest av jippon, sångnummer och lite studsanden.

Will Ferrell spelar den gamle discoräven Jackie Moon som en gång i tiden hade en hit med låten “Love Me Sexy”. Han har ingenting emot att leva på gamla meriter och sjunger sin låt så mycket och så ofta han kan, gärna i samband med lagets matcher.
Det är trots allt den som gett honom pengarna att köpa Tropicals för. Laget han dessutom både coachar och spelar i själv.

Men när Moon sakta men säkert inser att en gammal discohit inte räcker för att laget ska kunna klättra på poänglistan, och därmed riskerar att helt läggas ned, rekryterar han forne baskethjälten Monix (Harrelson). Men Tropicals största problem kvarstår; de kan ju faktiskt inte spela basket.

Strategin blir därför denna; Monix lär killarna hur man lirar, medan Moon får i uppgift att locka fler besökare till matcherna. Om det så involverar en levande björn och gratis korv så måste de öka antalet fans för att ha en chans.

Och björnar och gratis korv blir det. Det är liksom skämt på den nivån, vilket inte måste vara dåligt. Det är det inte heller, i skratt mätt. Gillar man den sortens grabbiga dumhumor som Will Ferrell visar upp i, till exempel, Anchorman, och inte har något emot en och en halv timmes komedisexism, så är antalet skratt per minut (SPM) väldigt högt.

Att historien sedan är lövtunn, tröttsamt bekant och inte särskilt kul i sig kan man försöka ignorera så gott det går. Liksom att Will Ferrell går alldeles för mycket på tomgång många gånger, och kör gammal skåpmat fast i ny tappning. Rollen som “sexig man utan självinsikt” är en han gjort många gånger förr i olika varianter. Men kanske aldrig så tunt och oengagerat som här.
Caroline Hainer


Betyg 2


Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen