Jazzhands

Rejv?

Jag vet inte om de finns, vissa av mina ord. Jag drömmer så mycket nu för tiden. Men åttiotalsapa är ett bra ord.
En sån där apa i kläder, som antingen har tuppkam och gör ett fuck you-tecken, eller kanske cyklar trehjuling och visar tänderna i ett grin/leende.
Åttiotalsapa.

Jag använder uttrycket A-barn med jämna mellanrum också. Jag vet inte om det finns, men jag tror det. Ett exemplariskt barn. Yes?

…och igår spottade A en DN-stavning av ordet “straighta”, nämligen “strejta”.

Etiketter None

Schmex and the City

Ska jag skriva något om Sex & the City-filmen på allmän begäran? Jag har ju redan skrivit om den, eftersom jag såg den i maj, när jag också intervjuade töserna i New York.

Den är ett två timmar långt avsnitt med ett slags closure för varenda en av tjejerna. Det är sammanfattningen. Och den tar vid där serien slutade, och tjejerna är alltså inte 30-something längre utan närmare 40. Det är inte lika många Cosmopolitans och avbrutna klackar, utan mer barnaskrik och bostadslån.

SJP var snorkig. Hon stank av Covet (hennes egna parfym), och hade sjukt seniga händer. Mycket smink.

Kristin Davis var finast, hands down. Charlotte är min favorit i serien så det gladde mig att Kristin verkar så avslappnad, rolig och skön. Jag ville bli hennes vän. När intervjun var slut ville jag inte att hon skulle gå. Hon hade Prada-jeans, såg jag. Vilket imponerade mig. Jag tror att hon hade en Prada-blus också. Spons?

Cynthia Nixon var ganska skön, men lite reserverad. Antagligen eftersom alla ville snoka i hennes nya liv som lesbo.

Kim Cattrall var som man kan tänka sig; medelålderssensuell (“Well hellooooo ladies…!”) och ständigt sex-anspelande. Men skön, och hyfsat rolig. Till exempel sa hon “Interesting. Well, I respect your opinion…but beg to disagree” med ett typiskt Samantha-tonfall till en kvinna som hävdade att Samantha gav medelåldersdamer dåligt rykte.

Vad gäller tyckande har det mesta redan sagts av de mest framstående två lägren som SATC alltid hamnar i:
a) De som hävdar att det hela är totalkonservativt och bara cementerar klyschan om att alla kvinnors innersta längtan är att gifta sig, och att de bara kan leva i relation till en man.
b) De som hävdar att girls just wanna have fun, ungefär.

Jag tillhör väl det senare lägret.

Det är givetvis lätt att, som många kvasiakademiker gjort, skriva en uppsats om kvinnosynen, manssynen och whathaveyou i serien men av någon anledning är jag mer intresserad av att analysera till exempel 24 än SATC.
För mig är SATC bara en påse billigt godis inslaget i dyrt papper. En förströelse. Dock njutbar.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen