Jazzhands

Det utvalda folket

Liksom rockjournalister sägs vara misslyckade musiker kanske man kan hävda att regissörer på något sätt är misslyckade skådespelare.
Finns det en enda etablerad regissör som är snygg? Bara de som tidigare varit skådespelare i så fall (Sean Penn, till exempel. Clintan i unga år. Robert Redford och så vidare. Men inte tänker man väl på dem i första hand som regissörer?).
Kanske, eventuellt, att Oliver Stone i unga år skulle kunnat vara snygg. Kanske. Men det är en undantag som bekräftar denna regel: Regissörer tillhör de fulas släkte. I alla fall männen. Och de är ju i regel män.

De kan helt inte vara framför kameran, de platsar inte, så deras trynen förpassas till bakom. Jag blir mer och mer övertygad.

Det kanske tydligaste exemplet är Christopher Nolan, som jag dessutom hade äran att träffa förra året.
Han gör snygga filmer. Väldigt snygga filmer. Memento har en slags metallisk smak och The Prestige en underbart snygg-gotisk touch. För att inte tala om Batman Begins! Så visst väntar man sig att Nolan i alla fall ska ha en air av skönhet omkring sig, om än vag. Inte att han ska vara pigface-ugly? Men tyvärr. Han är ful som stryk.
Och så är det ju alltid.
Coen-bröderna, Tim Burton…alla coola filmskapare på sitt sätt. För att inte tala om Woody Allen men det säger ju sig självt. Dit går vi inte ens.
Säg en enda regissör som har ett utseende någon annan än dennes mor faktiskt kan kalla vackert!
Jag kommer inte på någon. Jag kommer på en del medelmåttor och “average Joes” som Paul Thomas Anderson och David Fincher. Men ingen snygging.
Wes Anderson har visserligen gjort ett ordentligt uppsving från Bottle Rockets nörddagar, mn envisas fortfarande med en Mr. Burns-hållning och en konstig page. Han är många saker, men snygg är han inte.

Som sagt: Regissörer är misslyckade skådespelare, filmens motsvarigheter till radioröster. Jag blir bara mer och mer övertygad.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen