Det är inte de dagar som gått etc…

Tillbaka i stan med rivstart. Kom hem fredag morgon efter 20 timmars resande utan sömn och tolv timmar senare (fortfarande utan sömn) körde jag mitt Face2Face med Ruben Östlund efter De ofrivilliga.
Jag gillar verkligen De ofrivilliga, en klockren film där i stort sett varenda replik låter naturlig så att det kittlar och gör ont om vartannat, på precis rätt ställe. Busschauffören som “får nog” är min favorit, han hamnar nog på listan av favoritrollkaraktärer någonsin skådade på duk.

“Den här gången är det en gardinstång som gått sönder, nästa gång kan det vara någon som slänger ned en pannkaka i toaletten och blockerar hela systemet”.

Break a leg

Idag bara Bones-intervjuer. Emily Dechanel ar jattesot och David Boreanaz ar en skon actionkille. Nu ar jag ledig. Sista dagen. Sen hem. Jag har redan gatt upp sakert fem kilo sa det ar lika bra att aka hem till morkret och fattigmansdieten.

Var pa matteklubbsmote. The Thrills var dar. Matte ar liksom grejen. Futurama-manniskorna var ocksa dar, och lite Simpsonsfolk som vanligt. En Thrillsman skjutsade hem mig, nu ar vi Facebookvanner. Varlden ar liten.

Och for att klargora tidigare inlagg: President Palmer kommer alltsa INTE att ateruppsta i 24. Haysbert har gatt vidare till The Unit. Han ar aktuell for The Unit. Inte 24. Tony daremot ateruppstar men det ser jag enbart som en bra grej (och innan nan anklagar mig for spoilers kan jag saga att det sker redan i forsta avsnittet och dessutom syns det i trailern sa mina hander ar rena).

Breaking News

1. Dennis Haysbert, varldens kanske mest noblaste person, brot ihop under intervjun och borjade grata! Fuck! Det var sa himla rorande och ingen visste vad vi skulle gora. Jag satt narmast honom sa jag tog hans hand! (!?) Han bad om ursakt for att han blev sa emotionell innan han lamnade rummet.

2. Rhys. Alltsa jag vet att det ar fel att ta upp detta i skenet av foregaende incident men alla har verkar avsky Rhys. De retar mig, och sager att jag “have a thing for bad guys”. Jag vill sa verkligen inte vara en tjej som har “en thing for bad guys” men nu sprids ryktet som en lopeld. Jag ar svenskan som faller for bad guys.
Till och med Fox-folket sjalva sa “really?” och rynkade nasan nar jag sa att jag verkligen, verkligen gillade Rhys. Vad ar grejen? Snygg, spaced out kille i hipsterklader och vackra, bruna ogon – Vad ar det de inte ser?

“You seem to have a thing for the bad guys, Caroline” har varit dags fras. Jag sa att okej da, jag erkanner, I fancy him a bit, men hey… och alla tittade pa mig som om jag precis sagt att jag tycker George Bush ar en total hottie och I would do him anytime.
Att Rhys var “galen”, “arrogant”, “stenad” eller “cocky” verkar vara den allmana uppfattningen annars. Alla ar i det narmaste eniga. Vad har jag missat? Och, den kanske viktigare fragan, ar det mig eller dem det ar fel pa?

De andra tjejerna runt bordet blev kara i Dominic Purcell som jag tycker ar direkt ful (alla de dar musklerna, yuk. Jag papekade att han har en sjuklig ansiktston, anemisk fast solskadad. Ingen holl med mig)
Carlos Bernard var ocksa poppis bland damerna. Jag tror att jag ar direkt ansvarig for det dock eftersom jag inte kunde sluta prata om Tony innan han kom in. Tony this, Tony that. Romantiska Tony gor allt for Michelle! Den aldre engelska damen blev naturligtvis helt knasvag av Dennis, speciellt nar han borjade torka tararna. Men jag star fast vid mitt val. Stolt och envis som en asna star jag fast mot den negativa massan. Rhys och jag. Soulmates, man.

"Det ar som The Office…fast 24"

Ny favorit: Rhys Coiro. Jag tror att jag funnit en sjalsfrande. Vilken kille!

Bra dag idag. Kickstartade med den tva timmar langa 24-filmen som liksom ar ett litet mellanspel, ett hopp, till sasong sju. Sedan var det intervjuer med Matt Groening (gott humor, bra citat, fantastisk frisyr – fortfarande) och Prison Break-manniskorna. Wenthworth ar ganska biffig nu for tiden. Hans rost ar verkligen charmerande. Jag fragade om han ar bra pa kyss-scener numera vilket jag inte pa nagot satt ansag vara en galen fraga, men jag fick kalla handen. Fick en iskall “Next question“. Shit, det har aldrig hant mig forut! Jag som alltid gatt in for att profilera mig som den trevliga, svenska journalisten som alltid ar snall och trevlig.

Sen var det dags for 24. Joy oh joy! Carlos Bernard var inte lika snygg i verkligheten som jag hade tankt mig. Han var mycket mindre, fast med stor rumpa liksom. Han var ratt sa charmig och det ar galet (galet!) att TONY kommer TILLBAKA, men hey, som 24-fan ar det bara att tacka och ta emot. Jeanine Garofalo spelar Chloes data-sidekick (aka nord). Hon var fantastisk att intervjua. Hon hade spetsiga glasogon, lanade Lypsyl av en hollandska men varnade henne innan om att hon har herpes. Hon var full av tatueringar. Hon snackade skit om seriens hogervridna varderingar och sa att det antagligen var darfor hon fatt rollen – de ville val ha in lite vanstermanniskor.

Sen. Rhys. Rhys! Jag finner inga ord. Mitt hjarta dunkar fortfarande. Jag siktar alltid in mig pa att fa forsta fragan eftersom man aldrig vet vad de andra miffona kan slanga ur sig (en italienare vid vart bord har som “grej” att alltid kla ut sig till nagot han tycker “matchar” filmen. Ibland ar han en varm korv, ibland en romare etc…). Jag sa hej, hur mar du och han gjorde en san dar Joey i Vanner-grej och synade mig upp och ned och sa “bra, hur mar du?” pa ett satt som fick mig att korsa armarna over brostet och titta ned i bordet medan jag sa “bra tack” och fragade om hans rollfigur. Han sa “well, man vet inte riktigt var man har honom, du vet…” och blinkade at mig. Jag blev pionrod.

Men det ar inte darfor han ar min nya favorit. Han ar det for att han inte svarade pa en enda fraga utan bara svavade ivag, han vinglade pa stolen och upptradde lite lulligt. Kanske hade han druckit eller rokt? Han svavade langt, langt bort och pratade med en langsam och sensuell rost (jag svar) och gjorde skona grejer som att ha handerna i fickorna medan han vickade pa stolen med benen. “24 ar som The Office egentligen…fast det ar 24…liksom” ar ett favoritcitat. Rhys. Jag vill bara ta hand om honom nu.

Sen hade jag tydligen lamnat datorn i lobbyn utan att logga ut forst sa nan trevlig/rolig prick andrade min Facebook-status till “Caroline left herself logged on to a public computer” eller nat sant.

Okej.

Stad i ljus

Rattelse: FYRA brander pa G i LA just nu. Men jag har inte kant av dem annat an att det luktar grillfest i hela staden och det ar ratt dimmigt i utkanterna. Jag har jobbat idag. Sett kommande avsnitt av Simpsons, My Name is Earl och Prison Break. Shit alltsa, jag trodde alla i Prison Break forsvunnit vid det har laget, en efter en. Men icke.
Intervjuat Jason Lee for andra gangen nansin och han fortsatter att vara en av de mest reko i branschen. Trots att han ar scientolog.
Eller ar det tack vare…?
Tanken ar forbjuden men intressant.

Firestarter

Tva enorma brander pagar fortfarande i Los Angeles-omradet. Det luktar grillat i hela stan. Men OPRAHS HUS AR INTAKT som man rapporterar pa Fox News. Pew!

LA Days

Har jag och Angelina Jolie tva identiska kroppsdelar? Kanske. Det ar mojligt. Bevis finnes.

Idag ar det galet varmt i LA. Narmare trettio grader. Sant klarar jag inte av. Jag maste fly in i bilar med air conditioner, eller ga i skuggan med en stor hatt. Lyckligtvis gick hela dagen at till att shoppa Linneas sista prylar (hon reser i morgon och jag borjar “jobba” aka intervjua filmstjarnor pa lopande band) sa det blev mest luftkonditionerade affarer. En del repriser och en del lokala klassiker. Bland annat It’s a Wrap! som saljer klader fran tv-shower och en del filmer. L handlade ett par slappa short som Will Smith har pa sig i Hancock for inga pengar alls. Jag hittade en snygg bh (DKNY) i min kupstorlek (= mongostor, freakish och allmant storande. Jag skulle ge bra mycket for en normal B-storlek) men for liten runt om. Gjord for en minikvinna med oproportionellt stor hylla. Den kom fran Mr and Mrs. Smith vilket far mig att tanka att jag och Angelina Jolie har lika stor byst! Samma storlek har vi i alla fall, forutsatt att ingen annan visade sig i underklader i den filmen. Nagon som minns? Tanken roar mig. De brosten pa den lilla kroppen. Hon kanske har ryggproblem? Hur stora blev de inte nar hon vantade tvillingarna? Ar de…naturliga? Jag och Angie. Plotsligt ett steg narmare varann. Guds lilla nyck.

En lyckad LA-dag skulle jag saga aven om jag har en allvarlig brist pa pengar just nu. Att handla en uppsattning tallrikar for tva tusen ingick inte i ursprungsplanen.

Chock value och kroppen slar tillbaka

Sunset. Trashig gata. Tog med Linnea in i HUSTLER-affaren for chock value men maste saga att jag blev lite latt generad sjalv. Jag ar ju en san blyg viol. Enligt vissa. Men det fanns nagot latt generande, i alla fall i min varld, med att fa en “new, improved golden Jack Rabbit with real pearls” demonstrerad for mig, med min hand som exempel, av en mycket feminin man med svartfargad trashrock-frisyr, lite som nan av Def Leppard-killarna. Han laspade givetvis ocksa och hade underbart slappa handleder. Han kallade oss “ladies” hela tiden. “Ladies, you know how the motion of the pearls always stop when you climax? Well, with this one they actually don’t! They’ve done so much improvements with this one, it’s unbelieveable…”
Vi fick visa leg for att fa komma in. Det fnittrade vi ocksa at. Halva affaren ar forresten ett cafe. Hustler Cafe. Min van Stacie upplyser mig om att det brukade vara ett hyfsat populart stalle att ta med sin dejt till. Dar ser man.

Kroppen sager ifran idag. Orkade ingenting. Bara ata frozen yoghurt och kopa porslin for tva tusen pa American Rag (som sakert kommer kosta extra att ta med hem eftersom kassen vager som tre laskbackar). Sa gick det med budgeten. Nu har jag i stort sett tjugo dollars kvar att leva pa i en vecka. Men det ar okej for pa sondag borjar jag jobba och da ar det gratismat som galler. Jag och tyskarna. De ar alltid sjukt pigga pa att ta for sig av buffen av nagon anledning. Jag kommer ha klader med stora fickor pa mig.

Nu galler drinkar pa Tiki Lounge. Spelade Beach Boys julskiva i bilen. Det ar over 25 grader ute men konstigt nog kickar julstamningen in.

Shalom!

Middag igar hos Ronis foraldrar pa Rodeo Drive. Ja, de bor dar. Deras postnummer ar 90210 vilket jag tycker ar extra trevligt. Mamma Brunn ar en air av elegans och pappa Brunn vet vad han gillar och haller sig till det aven om det innebar vitt brod med smor och Nutella medan alla andra ater delikatesser fran mellanostern. Sant kan jag beundra!
Liksom deras hus pa cirka tolv sovrum. De rev ned huset som stod dar innan och byggde ett nytt fran scratch. De har ett problem dock, de hittar inte tio eller tolv matchande stolar som gar ihop med det tankta middagsbordet.
Nar vi gick sa de “shalom” till oss vilket gjorde mig totalt lycklig. Shalom! Shalom!

Idag ar det total budget som galler efter gardagens ovantade utgift. Yogurt fran mataffaren runt hornet till frukost istallet for Urth Cafe som ar i stort sett bast trots sina svenska priser (kopp te for tjugofem spann och sa vidare).
Den dar manikyren som Roni fixade at oss var vi tvungen att stryka. Inga excesser fran och med nu. Som att fa naglarna malade av en koreanska for tva hundra.
Jag kopte en pase pretzels fran Ralph’s, det ar gransen for vad vi unnar oss fran och med nu. Shalom, som sagt.

Karma Charmeleon?

Jahapp. Dar far man for att man trotsar systemet och vagrar trycka dollarsedlar i vuxna mans navar. Dar far man for att man tycker att det helt enkelt ar fel med parkeringsavgifter vid shoppingcenters och darfor forsoker sneaka undan. Idag blev var bil bortbogserad. Vi fick ta en taxi till “the car pound” och under fornedrande omstandigheter losa ut den for tva tusen spann. Suck.