Kvart i fem. Konstig tid. Alla vill gå hem. Ingen vågar. Chefen är borta idag så det borde ju vara “fritt fram”. Men folk sitter kvar. Stirrar på skärmen. Jag med. Jag har jobb att göra dessutom, hur skumt det än låter. Så jag har egentligen anledning att sitta kvar. Men de andra kan omöjligt ha det. Jag har mitt headset på mig trots att jag inte pratar i telefon också. För att jag gillar känslan. Jag borde leta roliga seriestrippar att sätta upp på anslagstavlan som är min skiljevägg. Gärna Dilbert. Och så vill jag ha en “Man behöver inte vara galen för att jobba här men det underlättar!”-skylt.