Nej, inte idag heller

Jag var på plats, stod utanför affären efter tolv. På lappen står det tydligt (okej, inte tydligt men det står i alla fall) att butiken har öppet mellan elva och tre på lördagar.
Jag får nog av detta hycklande. Ett hån rakt i ansiktet på mig! Jag ringer därför mobilnumret som står skrivet bredvid öppettiderna. En kvinna svarar. Jag lägger fram mitt ganska enkla ärende. Hon säger att hon haft “så många feng shui-uppdrag” att det inte blivit av att vara i butiken. (!)
Det är ju heller inte “en butik i traditionell mening” om jag förstår vad hon menar. (Det gör jag inte.)
Jag frågar om hon över huvud taget ska vara i butiken idag. Ja, okej, säger hon. Hon ska komma klockan två.
“Ni stänger tre?” frågar jag för att försäkra mig om att kvinnan menar allvar – hon ska komma till butiken en timme, fast lappen säger att de har öppet fyra.
“Ja” säger hon.

Jag lurar som en katt. Kvart över två är jag där. Dörren är stängd.
Dörren är stängd.

Asså, dörren är stängd. Men en besvärad kvinna står inne i butiken. Hon öppnar. “Var det du som ringde?” frågar hon och jag svarar ja.
“Du, jag behöver springa ett ärende till kemtvätten. Kan du komma tillbaka om fem minuter, tror du?”
“Va?”
“Ja, jag måste springa ett ärende”
“Då är klockan alltså strax över halv…?”
“Ja? Vaddå? Var det något särskilt du ville titta på eller?”

MEN HERREGUD!

Är det idag det ska ske?

Det finns en affär på Skånegatan, förbi Nytorget men inte ända vid Vitabergsparken. Jag vet inte vad den heter, men jag har gått förbi den säkert trettio gånger nu. Alltid stängd.
Men den verkar ändå leva ett slags liv för någon skyltar om och en porslinshund har bytt plats i affären flera gånger mellan tillfällena jag har stått och spanat in genom fönstret.
Jag har varit så nära. En gång var jag där då någon hade satt upp en skylt om att man stängde tre den dagen. Klockan var fyra.
Förra helgen kom jag tio minuter efter att en lapp meddelade att de hade gått.
Affären är ett mysterium.
Men det som retar mig är att i stort sett allt därinne ser ut som något som jag vill ha. Som skulle kunna passa i mitt hem. Som doftljuset “Bibliothèque”. Vem vill inte ha det?
Idag är det lördag och jag gick upp tidigt. Dels för att jag är svenneskadad och dels för att jag tänkte, med någon slags nyfunnen målmedvetenhet, att idag ska bli dagen då jag faktiskt lyckas gå till den mystiska butiken utan namn då den är öppen.
Ironiskt nog är detta också helgen då jag har mindre pengar på mitt konto än under studietiden. Skattmasens fel. Det skulle var väldigt oklokt av mig att köpa “ett exklusivt doftljus” när masen kräver trettio, fyrtio tuss. Men jag ska inte låta det stå ivägen för mitt mål!