Rapport från antikmässan del två

Överpriser är väl ordet som summerar det hela. Det börjar med 130 spänn i inträde och sedan fortsätter det därifrån. Fem hundra spänn för en nallebjörn. Tjenamors.

Men, det som fascinerade mest är antikhandlarlooken, och hur den är så homogen. Hur kan jag missat detta fenomen? På mässan samlas alltså utställare från lite varstans i Sverige och alla rundmagade antikgubbar ser alltså likadana ut oavsett om de kommer från Stockholm eller, säg, Bromölla. Detta är ett faktum.

Det viktigaste är en kavaj som är lite för stor, lite för långa ärmar. Skjorta under det, nedstoppad i ett par finbyxor av dubiös kvalitet (KappAhl?). Finskor.

Det enda som skiljer antikhandlaren från nygubbarna (Anders Rydell mfl) på Spy Bar är snittet på kostym och byxor. Stureplanarna bär naturligtvis exklusivare märken och snyggare kombinationer men tanken är densamma. Helt och hållet. De har stulit allt från antikhandlarna. Allt. Till och med glajjorna.