Jag är ett konstverk. På riktigt, alltså.

Här är jag!

Eller, den målade noirversionen av mig som numera finns på en tavla hemma hos mig, efter att konstnärinnan och den överlag charmanta Frida Farm lagt sista handen vid det.

Man “ser att det är jag” som mamma uttryckte det. Jag ser att det är jag, en elegant, överdramatisk version av mig i alla fall. Den versionen som får vredesutbrott, kör med överspel och skriver under på att more is more.

Jag är förtjust. Mycket förtjust.

Enda problemet är att hitta en värdig plats för detta konstverk – detta masterpiece i olja – någonstans i min överbelamrade lägenhet.

Annars unnar jag alla den härliga känslan av att se sin ungdom och skönhet förevigad på duk. För alltid.

Mitt arv till barnbarnen är kirrat.

"…och så tar vi det lugnt med ångesten, okej?"

Läkarbesök idag, förresten. Efter att ha missat tre tider i rad (!) var jag galet mån om att inte missa denna. Ny doktor förresten.

En leende herre med välkammat hår. Jag fick säga vad jag behövde i medicinväg. “Du vet vad som funkar för dig”.

Fyra mediciner på recept varav två “kan vara bra att ha hemma”.

Sedan klämde han på mina halsmandlar och uppmanade mig att inte bara lita till tabletter utan också till människor i min omgivning, vänners goda välvilja och kärleken. Okej Caroline?

Jag tar hans uträckta hand när jag går. Då kramar han mig. Docktorn ger mig en varm kram och ber mig ta det lite lugnt. “Då blir det bra, ska du se”, säger han och klappar mig på ryggen.

Och jag får, återigen, ökat förtroende för landstinget.

En sån där utmaning

Ha!

En sån där utmaning!

Denna gång från Manny-ken, som är söt, rar och fashion i allt hon gör. Till skillnad från mig. Jag vet att det finns två olika historier om hur det verkligen gick till MEN min klädstil har kallats ointressant och obegåvad (tror jag att det var?) och kanske till och med slarvig vid minst ett tillfälle.

Det är helt okej med mig. Kläder och modern konst är två grejer jag inte förstår mig på. Trots mitt intresse för smink och mitt engagemang i fashionabla Bon.

Anyhoo…utmaningen.

5 accessoarer
“Glatt humör”.
Nytvättat hår.
En blomsterbukett kanske, eller ett djur av något slag?
Casio digitalklocka (som jag ännu inte lyckats ställa om till sommartid. Hjälp?).
Nagellack av bra kvalitet (Make Up Store, till exempel).

5 plagg
Skämt-t-shirt. Typ “Gangsta rap made me do it“.
Långskjorta, gärna från Acne. Dubblar som klänning om det kniper.
Jeans. Märke spelar ingen roll, bara de sitter bra. (Eller ärligt talat, Lindex och Kapp-Ahl går bort.)
Dyra lyxunderkläder som gör jobbet. Nuf said. Nu vet ni för mycket redan.
Färgglada sockor!

5 skor
Svarta Stan Smith.
Gamla hederliga Adidas Campus, kanske mörkblå?
Smäckra kängor från Marc Jacobs. Som jag älskar dem!
Stövletter av okänt märke, halva priset i Högdalens skoaffär. Mina mest använda stövlar någonsin? Love ’em.
Mörkblå gummistövlar från Marc Jacobs. Inhandlade för tjugo dollar i NYC. Ka-ching!

5 skönhetsprodukter

(Här är min time to shine då, äntligen)

Eyeliner! (pensel och kakeyeliner, aldrig vulgoalternativet penna)
Ögonfransböjare (alla funkar mer eller mindre, men Shu Uemura har en extra lyxig touch).
Pincett från Tweezerman.
Skumbad. Hemma. Med någon man gillar.
Sömn.