Jazzhands

Det är sömnen som talar!

charlesJag kan inte ta helt och fullt ansvar för vad kommer att skriva inom de närmaste tre minuterna. Ni förstår, jag har tagit en sömntablett. Blandat med ångestdämpande orostabletterna jag tar efter som jag har en slgs psykos som har med resa att göra så kan resultatet bli aningen groggy.

Jag och min terapeut – detta är helt och fullt sant – pratar om min ångest inför resor. Mycker traumatiserande har hänt mig i samband med resor. Många personer har lämnat mig genom att resa iväg. Det finns med andra ord fullgoda, begripliga anledningar till att jag varje gång innan en resa ska darra, känna ångest och vissa gånger tro att jag ska dö. Eller att någon annan ska dö. För att jag inte var där.

Gud åh Gud, varör väljer man då ett yrke där man reser bort minst en gång i månaden. Våndas varje gång. Klänger mig fast runt halsen på de jag håller kär och ber dem att inte gå. Vart ska de gå? De är hemma och ser på tv. Får de inte det? Uhm, hur tänkte du nu?

Klart du får gå. Men lämna mig inte.
Så tänker jag.
Som en romantitel nu när jag tänker efter.

Gud, när saker börjar låta “som romantitlar” i ett liksom rus av sömntabletter och lugnande medel så är det dags att lägga huvudet på kudden och säga god natt…jag kommer att sakna er…snälla skriv en rad så jag vet att ni finns där, även om jag är borta, okej?

Snälla.

Etiketter None

Valfri The Clash-referens som rubrik

Ja, det blir London. Ett alldeles för tidigt plan i morgon bitti och en alldeles för lång vistelse. Jag hörde “An Englishman in New York” på radion igår. Ett tecken?

Flygnojan kickar in som vanligt. Ångesten som får mig att önska att allt ställs in så att jag kan sova i min egen säng i morgon istället. Som vanligt alltså. Ni vet att jag går i terapi för detta, va? Det är alltså inte bara lite “resfeber” som min mormor skulle sagt. Snarare reseångest. Alltid. Alltid. 24 timmar innan ungefär. Stora darren. Alltid.

Önskemål: scones, The Wolseley, en anständig fish ‘n chips, te-koll på Fortum & Mason, minst ett garv på någon plufsig engelsmans bekostnad, gratis Internet, flyg som går i tid och förhoppningsvis gratis merch på någon av junketsen jag ska på (Det är filmfestival i London just nu). En liten gosedjursräv skulle inte sitta dumt. Veckans tävling: vilken film?

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen