Note to self

Att sitta på Slussens perrong i tio minuter och vänta på ett tåg iförd mimsminking är dock ingenting jag rekommenderar.

Jag – en instant classic!

Jag gjorde en riktig klassiker igår. Gick på Halloweenfest. Klädde givetvis ut mig.

(Låt mig berätta om mitt förhållande till utklädnad: den som inte klär ut sig när man bör klä ut sig (såsom på maskerad och Halloweenfester) är en nervös stackare som tror att man framstår som “töntig” för att man klär ut sig och därmed löper en risk att inte se lika snygg ut som man vanligtvis gör. Lossa Zoolander-mimen och skärp er!)

Jag umgås med för många anti-utklädare. Detta är ett problem.

Hur som helst, jag klär självklart ut mig och jag skulle aldrig göra det halvhjärtat för då kan man lika gärna låta bli. Den som gör något halvhjärtat är ju ingen att lita på, det säger sig självt.

Så jag körde mimare all the way, med mimsminkning i ansiktet, med en sån där äcklig mun som ser ut som ett rött litet hjärta. Randig tröja med väst och så svarta taxibrallor till det.

Mimare. Läskiga saker.

Och jag tvingade M att ta på sig kattöron och så sminkade jag en nos på hans näsa och några morrhår. Någon måtta får det faktiskt vara.

Bara det att någon hade glömt tala om för oss att det inte var en maskerad. Men alltså, säg att det är en vanlig fest och inte Halloweenfest då! Några av oss gillar faktiskt strikta traditioner!

Så ja, jag tillbringade kvällen med att hälsa på okända människor i mimutstyrsel, jag var med i ett popquiz (och vann) iförd mimsminkning. Jag var den enda i en lägenhet på söder som var utklädd. Okej, kanske inte den bästa känslan i världen men hey, jag slår gärna ett slag för att visa att vi utklädare är också människor och om världen bestod av fler såna som mig så skulle det inte vara pinsamt att skoja till det lite.