Liksom

Funderar på att kanske köra en sån där skolturné, sitta på katedern, ena benet uppe, armen slappt på knäet. Se hur kidsen tänker och känner nu för tiden. Berätta för dem att de inte ska gå på det här med bilder som “media” försöker projicera, att man ska vara sig själv och inte hålla på och balla sig, och så vidare.

Jag kanske kan vara tuff mediabrud som bah “Hör upp, ungdomar! Media kör med falska kort! Gå inte på deras grejer, hör ni!” Så stor skillnad kan det väl inte vara från min tid? Okej att man spelar våldsamma tv-spel istället för hartsfiol, men annars lär det ju vara samma visa.

Jag vill ha nytt jobb ett tag, tänker jag. Jo, men på allvar. Ett litet besök i det vissa kallar “den verkliga världen”. Kanske skulle man börja med kidsen? Jag har ett par Stan Smith så helt mossig är man ju inte.

Och så bara en rad…

…för att tala om att jag nu sett Stolthet och fördom för fjärde gången. Det är inte mitt fel att den går på tv hela tiden, och att jag har lätt att ta till lipen framför romantiska kostymfilmer. Jag är knappast ensam om att vilja vara vacker och bourgeoise i 1800-talets England och med glädje giftas bort, som en dyrbar klenod, till en rödhårig rikemansson. Det är, vad jag förstår, en väldigt vanlig fantasi, ungefär lika vanlig som att drömma om att alla tänder faller ut.