Tankeställare

Har haft allvarliga planer på att skaffa ett mellanrum mellan tänderna, men det här lila Photoshop-experimentet gav mig en tankeställare. Kanske inte värt det ändå. Mer Anderssonskans Kalle än Lauren Hutton.

Man frågar sig, gång på gång

Något jag inte gillar är att jag ligger efter med mitt 24-tittande. Gillas icke. Men jag har haft mycket att göra, fast ändå kan jag inte säga vad jag gjort, direkt. Filat på saker, inte avslutat allt för mycket. Putsat fönster – det absolut främsta tecknet på att man har mycket att göra (då freakar man och börjar göra nåt “med händerna” istället).
Har våndats över deklarationen, har funderat på att slipa till ett mellanrum mellan tänderna (det är snyggt). Har haft “möten” och möten. Båda sorterna. De första brukar inkludera kaffe, inte de andra, mer seriösa.
Har rensat upp bland DVD-filmerna i hyllan. Det är till exempel inte rimligt att äga två ex av Jätten, eller ens ett ex av

Men är det värt att missa 24 för det?
Nej. Såklart inte.
Tänker jag och tröstäter.

Nya tider, nya skratt

Tror mer och mer på humorkollektiv och företags-kick-offer som trolig framtid. Jag vill åka på billig charter, stänga in mig på ett rum med all-inclusive och fila på mitt material. Komma hem, köra några företagsgig och sedan skicka iväg en saftig faktura som täcker mitt deltidsboende i US of A. Det ä rdrömmen.

Lunchar med bäste KristAhl och försöker få honom att hoppa på tåget. “Det behövs ett nytt gäng nu”, säger jag. “Det behövs fler tjejer”.
Jag drömmer om en pigg publik med halvfulla tjänstemän som applåderar hjärtligt och skämt om “chef’n”, och om sköna tjejer från receptionen som garvar hysteriskt när jag kör en sån där Rheborg-grej om hur män och kvinnor är och hur de hela tiden misslyckas med att kommunicera med varandra.

Jag målar upp en dröm för KristAhl. Jag ger honom en vision.

Det är första steget. Det andra är ett aktiebolag, en agent, ett fullbokat schema och en assistent som antecknar varje gång jag säger något kul.