Te, tröjor och tragedi

Köpe en kofta på Sivletto för 1600 like it’s no big deal. Jag minns när jag var student och jobbade extra mellan lektionerna för att klara mig eftersom jag vägrade ta studielån. Hade mellan fem och sju tuss i månaden, och hyran låg på tre.
Nej, jag vet inte heller hur det går ihop.
Då drömde jag om den dagen jag skulle ha tio i månaden. Då skulle jag spara tusen i månaden, minst, tänkte jag. Och ändå leva superflott, kanske till och med äta en hamburgare då och då. Kanske klippa håret. Kanske köpa dyra flingorna och inte Euroshoppers corn flakes.

Note to moderater: att använda denna text i syfte att propagera för att “alla kan om de bara lägger manken till/vill” förbjudes.

Stream of Consciousness del 2

Jag saknar fåret, eller lammet. Jag saknar stillheten, någon som pushar, får mig att gå längre. Någon eller något som ger energi,.
Jag vill ha en resa inplanerad, ett äventyr att se fram emot. Annars blir det apati och sånt är ju inte bra. Kollar SAS lågpriskalender. Skön definition av lågpris. Ungefär likadan som Hötorgsgubbarnas något glidande definition av “halva priset.
Jag måste göra nåt, måste bestämma nåt. Måste fatta beslut.
“Du är ju fortfarande ung”, får jag höra. Är jag?
Kanske. Men man vill ju inte bli en Sex & the City-kvinna som tror att det är power att sjunga karaoke och bära klänningar som slutar strax under rumpan för att jag kan.
Drömmer fortfarande om pappa titt som tätt och blir alltid lätt besviken när jag vaknar.
Tar ut mig på core-träningen. Ser en tjej som har sjukt snygg kropp, och som rör sig som en dansare. Sen ser jag att hon har ett olyckligt ansikte. Alltså, olyckligt som i fult. hon är ful i ansiktet, men har en fantastiskt vacker kropp. Jag blir lite beklämd. Fast någonstans också skadeglad.