Jazzhands

Verklighetens kranka blekhet

Åkte ut till Värmdö för att hälsa på fåret igen. Eller om han är ett lamm. Men han var borta.
Saknad:
Såg framför mig hur en mystisk bil kommit dit, till hagen, hur mitt lamm glatt gått fram för att hälsa. Sen föstes han in i bakluckan tillsammans med sina jämngamla lammkompisar och så bar det iväg till bondgården, ångesten och dödsskriken. Det var bara kanske en fjärdedel av alla lamm kvar i hagen idag, mot för en månad sen. Jag busade och gosade med dem men saknade min vän. Hade med mig sallad, persilja och två små basilikablad åt honom. Jag vet inte alls vad lamm äter men läste på nätet att se tuggar gräs så jag tänkte att det kanske kunde smaka med lite örter men lammen var tyvärr ointresserade av det jag trodde skulle uppfattas som delikatesser.

Tog bussen hem. Sällskap av en fantastisk gubbröv i för stora, bekväma blåbyxor. Blev rörd även av detta.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen