Farbror i antågande

Första steget till att börja bli gubbe är att man tänker att det vore ganska skönt med ett par byxor som inte sitter åt.
Det andra är när man yttrar denna tanke. “Det vore skönt med ett par byxor som inte sitter åt”.
Sen kollar man lite på byxor som inte sitter åt. Man gör det varken aktivt eller ens särskilt medvetet utan råkar ibland stå med ett par mjuka McGordon SuperFit eller McGordon CottonSoft Chinos och känna på tyget.
En dag köper man ett par. “Skönt med byxor som inte sitter åt, blir lättare att gå då. Och sitta”.
Och det är dagen då man inser att man inte sett sig i spegeln på länge. Hur blev jag gammal så plötsligt? Gud, jag ser ju ut som en gubbe.

Ja, för att du är en.

Antropologi

Har tänkt mycket på den anonyma lappen i tvättstugan. Vad den symboliserar. Den tysta protesten, utfärdad av anonym vän av ordning.

Hör det också den arga lappen till att man överdriver, skriver att det är tvättmedel ÖVERALLT, eller att vindskontoret var JÄTTESMUTSIGT, att det TOG EN HEL DAG att få det rent? Hör det till reglerna? Jag tror det.

Och av arga lappar och den andra formen av “informativa påpekanden”, i stil med “bara så du vet…” eller “Jag säger det till dig för jag vet att du kan ta det” eller – ännu värre – grammatiska påpekningsfel i stil med att man inte kongruensböjer adjetktiven eller nyttjar en dubbel negation – så föredrar jag ju såklart den arga lappen. Den är trots allt hotfull på ett bra, storebrorsaktigt sätt medan de andra påpekandena om hur jag lever mitt liv föreslår att jag gör det i ovisshet, att jag behöver vägledning av en självutnämnd kapten.
Den arga lappen tar för givet att jag mycket väl vet att man inte ska strö tvättmedel ÖVERALLT men gör det ändå.