Jazzhands

Existensialism

Hade ett samtal med en av mina uppdragsgivare igår. Helt osentimentalt känner jag att jag kanske inte är lämpad att skriva för dem, kanske inte är rätt person helt enkelt.

Minns plötsligt en dokumentär jag såg en gång som hette “Fast, cheap and out of control“, om fyra olika personer som verkligen, verkligen brann för sina yrken trots att de var rätt ovanliga och kanske, i andras ögon, inte helt nödvändiga på denna jord. Som lejontämjare och trädgårdsskulptör. Men jag minns att jag blev helt stum inför deras entusiasm för vad de sysslade med, de hade verkligen hittat rätt, det lyste i deras ögon. “Jag skulpterade en perfekt björn av en buske en gång”, berättade trädgårdsfarbrorn med stadig röst. “Jag kommer aldrig att kunna få till en så bra björn igen. Men jag kommer försöka. Igen och igen”.
Som jag avundades dem.

Jag är kanske inte rätt person att skriva en roman heller. Så kan de vara. Det behöver inte vara en tragedi. Jag kanske helt enkelt är dömd till bloggskrivande, på samma sätt som vi alla är dömda till frihet.

Etiketter None

  • Flemming, 2:37 pm July 24, 2010:

    Äh på tal om existentialism så gillade Sartre aldrig att skriva men skrev en hel del ändå. Den store författaren Jan Guillou brukar förresten hävda att “Det finns ingen inspiration.” (Det betyder nog dock mest att Guillou själv sällan känner inspiration, men iallafall.) Jag tyckte det du la ut va fint… Från Harrison till din pappa… en lätt liten skiss över klass…ärligt och med lite värme… bra.

  • Flemming, 2:37 pm July 24, 2010:

    Äh på tal om existentialism så gillade Sartre aldrig att skriva men skrev en hel del ändå. Den store författaren Jan Guillou brukar förresten hävda att “Det finns ingen inspiration.” (Det betyder nog dock mest att Guillou själv sällan känner inspiration, men iallafall.) Jag tyckte det du la ut va fint… Från Harrison till din pappa… en lätt liten skiss över klass…ärligt och med lite värme… bra.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen