Omsprungen

Plötsligt är jag omringad av yngre människor med bokkontrakt. Alla har bokkontrakt.
Nej, inte alla. Men alla.

De har familjer också, de jävlarna. Sambos och grejor. Och släktingar att fira jul med.
Borde jag skaffa hund?
Borde jag skaffa mig ett riktigt jobb?
Tänker statsministern någonsin så?

En sak är säker – jag känner mig gammal men lever yngst. Näst efter K i alla fall, han går ju fortfarande ut om helgerna. Det gör i alla fall inte jag. Jag tar en kopp te, en halv Stilnoct och sover i tolv timmar. Får för mig att jag lever längre då.

Vinterns bleka verklighet

Det är om vintern man märker om man börjar bli gammal. När prio ett är att vara varm, inte att ha snygga kläder. När man har fotriktiga skor, köper tjock inläggssula och “ser sig om vart man går” så att man inte halkar.
För första gången i mitt liv tänker jag på allvar att “bara jag inte halkar nu, då bryter jag väl ett ben“. Så tänkte man aldrig förr om åren.
Men då tänkte jag heller inte på saker som vitaminer, pensionssparande och innehållsförteckningar. Det gör jag nu. Eller nej, jag tänker inte så mycket på pensionspengarna. Men jag skulle säkert på allvar kunna föra ett samtal om hur man inte kommer att kunna klara sig på ålderns höst och så vidare. Kanske var det ett misstag att ha egen firma trots allt. Bla bla bla.

Sakta men säkert förvandlas vi alla förr eller senare till den vi aldrig trodde vi skulle bli.

Önskedoften

Kära ni!

Åh vad roligt det är med frågor och kommentarer!
Jag lovar att svara er.
Ni når mig på caroline[at]rodeo.net, dit går det jättebra att skicka brinnande undringar om doft, makeup och skönhet.

Näst på tur – finns det fina vaniljdofter och hur får jag tag i en parfym som doftar av kryddig basilika.

Svar och hjälp är på väg.

Kram
Caroline