Jazzhands

Engelska humorsjukan

Låt oss återgå till den engelska humorn.

Jag har starka åsikter kring engelsk humor. Mest för att den har så oförtjänt dåligt rykte.
Det är som engelsmännen själva. Ett av Europas fulaste folk. Jo, de har Jude Law men det är liksom en Jude Law på – vad – tjugo miljoner britter? Tio miljoner manliga britter? Resten ser ju ut som Iain Dowie.

Nå.

Den finns inga humorprogram som åldrats så dåligt som engelska humorprogram. Se Allô, allô idag och bli deppig. Se Svarte Orm och bli deppig. Se Mr. Bean och tappa livsviljan. Någonstans – vi vill kanske inte erkänna det – har dessa serier ansetts festliga.

Den amerikanska humorn, som vi kan jämföra med här eftersom den gett oss humorprogram i lika stor utsträckning, har åldrats betydligt bättre. Med det sagt att den amerikanska humorn är evig, att Cosby är festlig eller att man borde reprisera Tummen mitt i handen. Men Skål och MASH håller till exempel ett hjärta och en kvalité som triumferar långt över Pang i bygget.

Pang i bygget förresten (hur kom den översättningen till?). Min kompis Mårten köpte Pang i bygget-boxen till sin farsa i julklapp. Farsan har sedan Mårten varit liten berättat att det är det roligaste programmet som finns. “Jo, förstår du Mårten, det jobbar en spanjor där på hotellet. Haha. Du kan inte tänka dig vilka dråpliga situationer han hamnar i!”

Mårten köpte boxen, pappans ögon lös av faderlig stolthet och varm julglädje när han mottog presenten. Senare på kvällen ville den ivrige pappan inviga boxen. Han ville ha en fin, kärleksfull humorstund med sin son. Nu, förstår du, nu ska du få se det roligaste programmet som finns.

Med en äggtoddy i handen och ett barns iver satte han sig tillrätta i fåtöljen, pappan, och började kolla. Efter tio plågsamma minuter stod det klart att pappans program åldrats illa. Inte ett skratt, inte ens ett leende över pappans ansikte som istället blev askgråare och askgråare. Utan ett ord stängde han av DVDn och den har inte synts till sedan dess.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att engelsk humor har så oförtjänt gott rykte. Engelsk humor är rutten och enkelspårig. Vi minns kanske Plankan med glädje, men betänk att på den tiden fanns två kanaler att välja mellan. Svältfödd är ett för milt ord att ta till i sammanhanget. Vi var svältfödda på humor. På roliga timmen landet runt framfördes “parodier” på Dallas, som alla hette Sallad. Det var så långt vår humor hade utvecklats. Vi hade Cosby, vi hade Nöjesmaskinen. Vi hade “engelsk humor” som såklart i jämförelse var briljant, men det är dags att ändra på det nu. Nya tider, vi måste inte längre se Spitting Image på nyårsafton.

Det är dags att vi omvärderar. Alltså Pang i bygget. Var det så kul? Fråga Mårtens farsa.
Eller kolla ett avsnitt. Den som vågar.

Etiketter None

Jag vill också…

…bli kramad av Peter Gabriel.

Etiketter None

Perfect red


Givenchy s/s 2011. Är det inte den perfekta röda läppstiftsnyansen som kläderna har här? Vad kom först, det röda läppstiftet att matcha kläderna, eller denna underbara nyans på kläder för matcha ett redan fulländat rött läppstift?
Och så svart till. Vitt för den som vill hålla det fresh. Color me suktad säger jag bara, och ge mig läppstiftet i nyans “Givenchy ss 2011”.

Dessutom gillar jag modellernas hårfärg – en slags blank smultronblond.

Kolla här sen vilket fint hår, eller framför allt – vilka fina ögonbryn. Också från Givenchy ss 2011. Alla modeller verkar sporta samma blekta bryn som fyllts i med lite penna för en fin 30-talsbåge, i kombo med ordentligt blek hy och blodröda läppar. Underbart, tycker jag. Som stumfilmsgudinnor! Här gäller verkligen en riktigt vit foundation. Lite krämig, färgad highlighter på kinderna om jag får gissa, blandad med foundation?

Underbart att se så fina, nakna ögon, det lyfter verkligen fram ansiktena, om man ska vara sån. Frågan är om de inte skippat mascaran också, för lite extra naken sårbarhet?

Frisyren sen – en blandning av stark valkyria och hälsosam bondmora med stora höbalar under armen. Älskar den.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen