Men hallå!

Det  här var ju min idé!
Suck.
Alltid blir det så här. Någon annan snor och cashar in.

Å andra sidan är ju castingen helt skev, där borde man konsulterat mig. Jimmy Smits som mannen i kostym, ovan jord, som vädjar till myndigheterna att tala om för landsmännen i gruvan hur illa det egentligen är. Det var ju det vi kom överens om ju.

Och så Garcia Bernal som gruvpampens son, som bondar med farsgubben i en tid av kris. Penelope Cruz som eldig fruga/älskarinna.

Vilka är dessa nobodies? Helt fel. Bilden är skev. Vill jag se en film om gruvarbetare vill jag se Jimmy Smits. Inte chilenska David Carradine.

I am number four

Det låter som något en svagsint person skulle kunna skrika ut med ett stolt leende på läpparna. Vi kom trea i filmquizzet på Pet Sounds Bar igår, men inte är det något vi basunerar ut till hela världen. Icke. Knappt buckla ju.

Okej, ni tycker inte att detta har någonting med någonting att göra? Ni ser inget samband? Kanske inte, men här är en recension av en film ni inte ska se. Den heter I am number four.

Aaaaah. Nu ramlar poletten ned. Eller inte.

Gud, det var länge sedan jag var så här trött och seg…

Molekylärbiologi: gnugga handlederna?

Hej Caroline!

Tack för en otroligt välskriven och informativ blogg!

Jag har en fråga, vill minnas att någon berättade för mig, angående hur man ska spraya på sig parfym, att man absolut inte ska “gnugga in” parfymen på kroppen, alltså t.ex. inte gnugga handlederna emot varandra efter man parfymerat dem. Detta skulle, enligt den här personen, på grund av friktionen mellan huden rubba något i parfymen som gjorde att den luktade “fel”. Finns det någon sanning i det här påståendet undrar jag?

Hej!

Det ligger någonting i påståendet. Man brukar säga att det “rubbar molekylerna”, eller att man “krossar” dem när man gnuggar två parfymerade vrister mot varandra. Well, det ska man väl ta med en nypa salt.
Personligen rycker jag på axlarna åt det, man kan absolut göra en liten gnuggning, en snabb dutt per automatik. Däremot ska man absolut inte gnugga hårt och/eller länge eftersom man då värmer upp huden. Läsare av denna blogg borde vid det här laget veta vad som händer med parfym på varm hud…

…just det, den dunstar och försvinner! Det är därför man köper summer editions av parfymer, till exempel, för att den alkoholtyngda doftblandningen inte ska dunsta i värmen.
Gnuggar man för mycket så att huden hastigt blir varm och parfymen dunstar – ja, då doftar den heller inte som den ska. Den doftar bara som en blek skugga av sin glans. Toppnoterna försvinner direkt.
Gör ett experiment: spraya dina båda armleder med parfym. Låt en torka i luften, och låt den andra gnida sig mot huden. Lukta sen.

Caroline

PS. Tack för din kommentar. Det är jätteroligt att du gillar min blogg.

Ett kort meddelande bara

Det här är min favoritblogg. Den skrivs av en man som heter Björn Olsson. Stor man, stort hjärta. Bra bilder.

Hej då Elizabeth!

1987 släppte Elizabeth Taylor sin första parfym, Passion. Den blev en succé, men det var hennes andra parfym, White Diamonds, som släpptes 1991, som verkligen orsakade en (doft)bomb världen över.

Exceptionell

Den onda cirkeln

För inte så länge sedan retade jag upp mig på tv-reklam för munsår. Ingen har munsår, ansåg jag. Munsårsreklam är sjukt överrepresenterad.

Idag är situationen annorlunda. Jag har munsår.

Detta bekymrar mig eftersom det kan tyda på att saker jag klagar på eller gör mig lustig över förr eller senare drabbar mig själv, som en Guds lilla nyck.
Jag kan komma att få glutenallergi och hängröv. Det är inte bra.

Från och med nu bör jag alltså enbart skämta om saker som i slutändan skulle kunna komma att gynna mig.

Jag ska inte nämna den mexikanska tidningen för glutenallergier igen.

Gemensamma nämnare

Hej Caroline.
Kan du hitta den gemensamma nämnaren bland följande parfymer?

– Angel (Mugler)
– Le Roi Soleil (Salvador Dali)
– Parfume de Peau (Montana)
– Aromatique Elixir (Clinique)
– Black (Bulgari)

Skulle du vilja ge mig namnet på det parfymeri i Bryssel som du tyckte var så bra. Jag kunde inte se i artikeln att du skrev ut namnet.

Hej!

Nej, någon gemensam nämnare kan jag inte se, tvärtom en massa olikheter. Enda likheten jag kan komma på är väl att det råder nån slags konsensus kring att de är väldigt bra och kanske också stilbildande, i synnerhet Angel och Bulgari Black.
Kanske kan man tala om dem (och här syftar jag i synnerhet på Angel och Dali) som starka och högljudda, men å andra sidan är Black och Aromatics lågmälda så det funkar inte heller.

Däremot kan jag svara på din andra fråga, och ge dig namnet på den ypperliga parfymbutiken i Bryssel:
http://www.senteursdailleurs.com/

…och här är en jättefin parfymbutik i London där man sålt utvalda dofter i tre generationer nu:
http://shop.lessenteurs.com/

Janne/Jag

Hade exakt samma min som Jan Guillou tidigare i veckan. Exakt samma.

Den uppstod då jag läste en text jag skrivit för Aftonbladet och blev stimulerad. Jag stimulerades av mig egen text.
Vilka kan säga det idag? Vilka andra journalister förutom jag, Guillou och kanske Anders Rydell kan ärligt talat säga att vi stimulerats av vår egen text?

Ingen.

Därför hade jag samma min som Jan Guillou.

Jag – en samtidsrebell

Mystisk rea på Nitty Gritty, där “speciellt inbjudna” och “utvalda” (dvs hela hipster-Stockholm) ringlade sig i en otålig kö med skägg, markerade glasögonbågar och toppluva igår. Vanligtvis hör NG till den typen av affärer vars rea består av 30% avdrag på redan skrattretande höga priser. Så min pepp var inte skyhög om än stimulerad.

Väl därinne förvandlades jag till ett odjur när jag insåg att rean var rena, rama utförsäljningsrean med plagg för spottstyvern. Gick därifrån med nöjt hipsterleende och nya skor. Var så nöjd med att ha tjänat pengar på detta sätt att jag gick direkt hem och beställde kläder från nätet för 1500 kr.

Sen spelade jag Dancing with myself på lagom hög volym.