Tjockisjeans

Minns helt plötsligt och oväntat varför jag inte gillar J Lindeberg.

För att en gång för flera år sedan var jag på nåt tidningsrelaterat jippo och erhöll ett par J Lindeberg-jeans. Eller, man fick nåt kort eller liknande som man skulle visa upp i en J Lindeberg-butik på Grev Turegatan, där man skulle få prova ut ett gratispar.

Jag gick dit. Presenterade mitt ärende. Var glad. Såg fram emot att prova jeans.
De sa “Vi har nog inte så stora storlekar….”.

Kände mig som en inverterad anorektiker. En som ser sig i spegeln och genom sin warpade kroppsuppfattning tror att hon är smal fast hon egentligen är enorm tjock.

Jag fick prova ett annat par jeans än de man hade tänkt sponsra diverse mediafolk med, för i just den modeller hade de storlekar för tjockisar som mig. Eller i alla fall ett ex som man gjorde en stor affär av. “Vi hade ett par i din storlek, den största!”.

Omtöcknad och sänkt gick jag därifrån med vad som kändes som statligt sponsrade fettojeans – eftersom affärerna inte syr upp jeans till jättar som mig – i en påse. Måste lämna kuponger till utvalda affärer som av barmhärtighet skänker specialjeans till utsatta etc.

Därför och för att jeansen kliade och gav mig röda utslag (true!) gillar jag inte J Lindeberg. Gissar på billig textilfärg i jeansen. Fast de tycker väl att vi fetton liksom ska vara tacksamma för vad vi får och bara hålla kieft.