Jazzhands

Stamgästen

Jag har aldrig varit stamgäst någonstans förrän nu. Har inte fattat hur man gör. Hur kan man gå till samma ställe flera gånger i veckan? Eller vad som nu krävs.

Har alltid tett sig tämligen absurt/neurotiskt i min bok. Jag har fnyst åt A som inte bara har ett stammisställe utan flera där de vet vad han heter och frågar hur läget är. Tönt. Neurotiker. Tänk/ät utanför lådan, dude.

Men i hemlighet har jag varit avundsjuk. Som alltid.

Men nu har jag blivit en sån. En stammis. En som går till ett och samma ställe flera gånger i veckan. Inte bara känner personalen igen mig numera och vet vad jag brukar vilja ha (burgaren med extra ost och en jordgubbsmilkshake, tack), de kramar mig också. Eller, i alla fall en av dem. Söders kanske charmigaste servitör gör det. Han kramas, klappar på ryggen och trugar på mig milkshake med löftet om att “du vet hur bra den blir när jag får göra den”. Och han har rätt. Milkshaken är gudomlig, när han får äran att göra den.

Nej, jag säger inte var hans finns för då slutar det vara lätt att bara glida in och få ett bord på en gång och då slutar söders charmigaste servitör med lugg som faller i pannan att vara tillgänglig. Han är redan omsvärmad av brudar varje gång, det får inte plats fler nu. Jag är tio år äldre så det är liksom inte frågan om nåt sånt. Men jag gillar att ha den där syltan som bas. Jag löser kryss där (söders charmigaste är lika delar förbryllad och nyfiken) och jag har grinat där (fick en kopp te av personalen). Jag funderar på att ge honom en julklapp, men det kanske är att bryta någon slags stammisregel? Jag kan inte sånt, jag vet inte vad som gäller.

Sist jag var där retade jag honom för brudarna. Han flinade och klappade mig på ryggen och sa att jag skulle komma tillbaka snart. Detta betyder att ytterligare en sak som jag drömde om när jag var liten – nämligen att känna mig som en av rollfigurerna i Cheers – har gått i uppfyllelse.

Och detta tar jag med mig in i 2012.

Etiketter None

  • Anna TS, 6:04 pm December 12, 2011:

    Jag hade ett sånt ställe i Kransen. En korvmoj där min man och jag beställde hamburgertallrikar minst en gång i veckan. Alltid samma sak. Blev till sist så att vi bara behövde glänta lite på dörren för att han bakom disken skulle se oss, visa oss att han fattat att vi ville beställa och sen visa upp fem fingrar för fem minuters väntetid. Under tiden gick vi och handlade på Konsum. När vi sen flyttade till frakking Norrland kände jag att jag var tvungen att gå dit med en blomma och tacka för allt. Det var en god tanke men när jag överlämnade blomman utan att beställa våra vanliga skrovmål såg killen mest förvirrad ut. Inte så där översvallande tacksam och ledsen som jag föreställt mig. Vi var bara ett par stammisar i mängden, moving on, nästa, fem fingrar i luften.

  • Lotta Losten, 1:31 am December 13, 2011:

    Låter ju helt fantastiskt! Jag vill också ha ett sånt stammisställe!

  • Jazzhands, 9:58 am December 13, 2011:

    En stammis i mängden! Fan, jag vägrar tro det.
    Brudarna hänger ju som flugor runt Söders mesta sängkammarögon men KRAMAR har jag inte sett många som delas ut. Eller milkshakes…

  • Anna TS, 8:02 pm December 13, 2011:

    Du har inget att oroa dig för, du är inte bara stammis, du är särbehandlad på det bästa sätt. Som en maskot nästan. Lyllo.

  • Din ljuva väninna K, 11:03 am December 16, 2011:

    Mitt råd är: Håll isär på stammishak och känslor. Min kemtvättskille brukade hejda mig på gatan när jag gick förbi och bara: “Vänta ett ögonblick”. Sedan sprang han in och hämtade skoputs och fixade till mina skor. “För att de såg lite ledsna ut”. Alltid var det något sådant. En liten grej som spontant fixades till så att jag skulle vara smashing. Till slut tänkte jag att jag måste ge karln något i utbyte. Han fick en kram. Det blev jättekonstigt. Nu har jag bytt kemtvätt.

  • Jazzhands, 8:56 pm December 16, 2011:

    Jo, alltså Söders Charmigaste har redan fått mig att köpa ungefär tio gånger fler milkshakes än vad jag hade gjort annars. Så nog kan gränser komma att brytas etc.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen