Skälen

Det finns en god förklaring till att jag inte synts till på ett par dagar. Jag har haft besök av mina vänner från Texas. Eftersom LA är mitt andra hem och jag något av stadens ambassadör så såg jag givetvis till att visa dem allt jag älskar här. Fast de hade också egna idéer, som att besöka Hollywood Walk of Fame, och åka till en skön restaurang i Malibu där man dricker vin på beachen medan man väntar på ledigt bord. Grymt.

8-åriga Ashlans största idol är Lassie så vi var tvungna att leta upp Lassies stjärna.

Min mamma har också lyckats få en blodpropp i hjärnan. Folk får sluta att bli sjuka när jag eller de är ute och reser, det fuckar upp allting. Det fuckar upp allt! Hennes högerarm fungerar inte, tydligen, och det är en massa knas inblandat. Vilket gör det enklare för mig att fatta beslutet att köpa en iPad som jag funderat över och blivit irriterad över att jag funderar över. Ett skapat behov etc. Men nu köper jag en och lånar ut den till morsan medan hon är sjukskriven i tre månader. För jag känner mig själv, i morgon är min sista dag i LA, i alla fall heldag, och jag har en lång och stolt tradition av att spontanköpa någonting asdyrt för flera tusen under mitt sista dygn i staden. Lika bra att vara förutseende och se till att det blir något användbart. Förra gången blev det en skinnpaj. Inte en dag går utan att jag viskar till den hur mycket jag älskar den.