Jazzhands

Layer Cake

Kan inte folk gifta sig oftare, det blir ju alltid så förträffliga fester? Och med folk menar jag mina vänner, så att jag själv kan få bli bjuden.

Niklas – min gamle vän från gymnasietiden – gifte sig med Sofie för ett år sedan men de hade sin bröllopsfest i lördags och jag bakade bröllopstårta till sextio pers. Baggis, tänkte jag när jag fick frågan. Det gör jag på en förmiddag.

En felberäkning och åtta timmar senare svettades jag fortfarande medan jag lade sista handen vid Master Cake, alltså den främsta bröllopstårtan. De andra fem (!) fick bara två våningar, inte sex som denna, till höger, som jag bara fotade som hastigast efter att jag slängt in den i kylen.

Ett och ett halvt kilo frosting. Man har inte levt innan man gjort ett och ett halvt kilo frosting.

Nå. Fantastisk kväll, fantastisk fest och satan i gatan vad roligt det är att återse kompisar men hängt med i stort sett dagligen från gymnasiet till mitten av tjugoårsåldern. Det är vid sådana underbara tillfällen som jag faktiskt godtar att folk – och med folk menar jag mina gamla vänner – kallar mig Carro.

Etiketter None

Sommarens highlights i bildform (del ett)

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen