Fortbildning och fördjupning inför höstens mörker

– Förälskelse är ett absolut tillstånd, som att vara gravid.

Läser den här gamla intervjun med Tomas Böhm. Jag gillar lite att han är så krass ibland. “Så du tror att du är förälskad och att allt kommer bli bra. Tja, kanske det men i de flesta fall kommer problem som du bör se upp med”. Typ så.

“– Djup och varaktig kärlek kräver en egen inre förändring, påpekar Tomas Böhm.”

…är ett direkt citat ur intervjun. Torrt, krasst och rakt på sak.

Nu är ju min bok klar redan, även om releasen skjutits upp till februari, men jag läser fortfarande på i ämnet. Blir man någonsin färdigläst? Har en trave böcker som jag speedläste medan jag skrev, som jag kan fördjupa mig lite i nu. I den mån min skalle orkar ta in och processa.

Alltså hela tanken på att man träffar någon och något slags tycke uppstår är ju egentligen helt galen, helt absurd. Lika abstrakt som att klyva atomer eller tanken på ljusår. Blir extra påmind om detta när vänner i min närhet suckar och frågar hur man ska göra, vad man ska säga, vad man ska signalera, hur det kan missuppfattas, hur man ens träffar någon. När de beklagar singellivet, helt enkelt. Jag kollar på treans “Kontaktannonsen” där folk får utannonsera sig själva, kontaktannons-style, och förklara vad de letar efter för partner. Bara det är crazy. Och det är ett dåligt upplägg för övrigt eftersom man inte får se vad som händer sen, man får inte följa med på nåt dejt, bara läsa i Aftonbladet att “Gustaf” fick 400 svar på sin “annons” där han visade upp sitt sexpack, drack proteinshake och förklarade att sex och gemensamma resor är viktiga. Jag hade inte kunnat regissera Gustaf bättre själv. Ju fler “luckor”, ju fler sidor, egenskapar och drömmar det finns utrymme för att själv projektera på en människa, desto större chans för (åtminstone ensidig) förälskelse. Lex ungdomsidol.
Hon som läste krav från en lista med 90 punkter på hur en partner ska vara kan inte fått många svar. Om ens några.

Jag kollar diagram och bilder över vad som händer i hjärnan när förälskelse uppstår. Vissa delar lyser upp, blir överaktiva, stimulerade. Läser att man kan älska flera på en gång (man älskar ju alltid flera, till exempel sin familj, sina vänner…) men man kan bara vara förälskad i en person. Naturens egna plan. Mindblowing, tycker jag, hur allt är designat som en stor plan men ändå har slumpen en sån vansinnigt stor roll i det hela.
Men vad ska jag göra, känner du ingen singelkille som du kan presentera mig för, säger kompisen. Kompisarna. Inte för att jag är den enda som får en sån fråga, den är väl ganska allmängiltig.

Alltså, svarar jag. Alltså, det är ju knepigt…

Men sen ändrar jag mig. Mitt enda råd är att sluta tänka aktivt på saken. Sluta leta. Ha kul. Träffa folk. Skaffa vänner. Allt som händer utöver det är en bonus. En riktigt stor bonus. Det är allt jag kan säga och den tanken är både trösterik eller nedslående, beroende på hur man vill se den.