Jazzhands

Och nu följer Bonde söker fru-sammanfattningen

1. Johan.
Först tror man att hunk-bonden är reko. En grabb med gummistövlarna i myllan, omedveten om att han är snygg. Helt fel. Han är mycket väl medveten om att han är snygg och är därför inte sen att playa brudarna. Viss doucheverksamhet förekommer. Billiga massflirtar (“Ingen av er som vågade smyga in till mig igår natt?”). Att smygkyssas i jaccuzzin är i och för sig inte douche, bara dålig smak.

Även om kommentaren “man får ta för sig lite i såna här sammanhang” får anses som semi-douche. Liksom detta:


Nå. Vidare. Till Sven-Arne.
2. Sven-Arne profilerar sig tydligt som “den blyge” —–> hans ladies tror att han är en “enigma”, “har djup”, “kan öppnas”. Alla tror att just de kan hitta djupet hos honom/få honom att öppna upp. En mycket vanlig tanke/önskedröm/missuppfattning.

Tills de, precis som publiken, fattar att han tyvärr bara är blyg, inte poet, och då blir alla besvikna. Det är väl ungefär där vi är nu. När han under press tvingas (?) beskriva hur en av hans tjejer är säger han, ytterst obekvämt, att han gillar henne för att hon är “rar och trevlig”. Han har dock potential att vara snygg, skulle mycket väl kunna bli en trevlig livspartner om han bara sträckte lite på sig, tog ett djupt andetag och kanske också en kurs i personlig utveckling.

 

3. Bengt = den jovialiska.
Hur kan man inte gilla honom? Klart man gillar honom. Flätor i skägget, gitarren nära till hands och vid ett tillfälle en stickad, inkamönstrad luvjacka. Men hur länge orkar man med det där skockande Trubbe Mollberg-manéret? Hans stora önskan verkar snarare vara att spela gitarr och definiera friheten än att leva i tvåsamhet och jobba på närhet. När en av damerna (Elizabeth) deklarerar kärlek så blir han nervös och till sig och trycker ännu starkare på trubadurkortet och blir “filosofisk”.

4. Klas. Godheten och värmen. Den man önskar allt gott. Men att låta kompis sova över för att “öva” sig på att ha “någon i huset”? Gränsfall cute/svagsint.

Etiketter None

Lev väl!

Har träffat dietisten igen och helt lagt om dieten. Det ska va gott å leva annars kan det kvitta etc. Fokuserar nu enbart på att leva väl. Äta bra men njutfullt.

Detta har gjort att jag som redan är hyfsat domesticerad omfamnat min inre Martha Stewart ännu mer. How to be a domestic goddess? I AM a domestic goddess you guys!

Prenumererar på inte mindre än två Martha-tidningar och bläddrar igenom kokböcker ibland innan jag somnar.

Känner samhörighet med Martha eftersom hon, liksom jag, har polska rötter. Känner kanske aningen mer connection med Nigella eftersom hon har en bakgrund inom skönhetsjournalistisk och, liksom jag, mer “kvinnliga former” och en aptit på bakade godsaker.

Känner mig själsligt grundad och sund när jag tar korgen på ICA och kastar ned fullt med sugarsnaps och grönsaker. Har provat att äta lite “raw food”-snacks men där går banne mig gränsen. Den vägrar jag att gå på. Det finns god mat och så finns det god mat. Watch this space för uppdateringar om gästabud, Edward Blom och fruktkompott vs. sylt.

 

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen