Jazzhands

Den skyddande himlen

Få landskap är så ödesmättade som öknen. Eller, närmare bestämt den kaliforniska öknen. De uthålliga färgerna, den majestätiskt kvävande (ja, jag använder alltså ordet ‘majestätiskt’ nu) himlen och de sandiga bergens alla skuggor och lager som alltigenom ser ut som kulisser. Jag tänker på åtskilliga västernfilmer. Paul Newman som gömmer sig i en skreva och spejar. Steve McQueen som flyr upp för en kulle med en band av banditer i släptåg.

Ingenting av det syns här, här finns bara tystnad. Knappt någon trafik. Knappt någon fågel. Bara de där läskigt stumma, vita väderkvarnarna.

Det är ändå inte som ökenlandskapen i södern, inte riktigt. Där har jag också varit. De är mattare, stummare. Den kaliforniska öknen är mer hemlighetsfull. Och därför så mycket, mycket vackrare.

 

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen