Främsta skälet att älska Smash…?

… är nog trots allt Derek. Den extremt heterosexuella musikregissören (!) som växlar mellan demonisk och hyfsat sympatisk. Och repliken “Did you pack something warm for your trip to the moral high ground?. Fy fan vad bra, den snor jag rakt av.

Han är som en Dr. House fast med sexualdrift. Alla vet att han är den bästa regissören/geniförklarad men alla vet också att det innebär en massa arrogans och en massa psykningar och mindgames. Men vill man ha den bästa så…

Men i nya säsongen händer nåt. Han crackar lite, Derek. Börjar tvivla. Hittar en (obegripligt menlös) musa som gör honom svag. Jag vet inte om jag gillar det. Vet bara att när han chillar lite, i ett sällsynt ögonblick, lutar sig tillbaka i soffan och öppnar en öl så får jag nästan ömhetskänslor för honom. Kanske säger det mer om mig än om musikalsåpan Smash? Jag vet inte men är ytterst intresserad av att ta reda på den saken.