Och snart är jag där. I mitt parallella liv, där jag är en storögd katt bland alla underbara hermeliner. Där ingenting är konstig, allra minst jag. Jag är minst konstig av allt och det är en underbar känsla.
Där tidningskioskägaren Al kallar mig “kid” och där tanten i Bob’s Donuts-ståndet alltid är härligt tjurig fastän solen skiner och donuten är nybakad.
Jag ska skriva, är det tänkt, om Jim och hans tvåeggade talang. Och om hans pappa som har en sällsam förmåga att omstrukturera minnen, ändra dem, så att de alltid passar nuet.
Sen ska jag träffa min kompis som är gammal världsmästare i luftgitarr och förhoppningsvis också besöka trollkarlarna i The Magic Castle.
Någonstans är jag redan där. I mitt hjärta är jag redan på väg.

• Postad 2013-09-20
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None