Då var det dags igen. Att sammanfatta ens nu, den man är i denna stund, medan man packar ned det väsentliga. Det som måste komma med hem. Det som för tillfället utgör ens tillfälliga jag.

Försöker att göra det bästa av min sista dag i LA. Jag håller mig kring Farmer’s Market såklart. Jobbar lite, äter lite, medicinerar lite, solar lite, författar lite. Tänker att den oro jag nu känner är relativ, den hör bara själva resandet till och ingenting annat. Kom igen, fool, så här blir det ju varenda eviga gång. Hur många blogginlägg har du inte lagt ned på att beskriva (vissa skulle säga “älta”) det problemet, det faktumet?

Hemma väntar förvisso mörker men också nytt jobb, vännen A och en plats som har varit min och kan bli det igen.

Now life is sweet
And what it brings
I tried to take
But loneliness
It wears me out
It lies in wait

• Postad 2013-10-29
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None