De anhöriga

Anhörig. Detta sjukhusord. Det sitter på lappar, präntas på formulär.
Det är ett vackert ord, fint på något sätt att vara någons anhörig. Någon man tillhör.
Mina anhöriga läser pamfletter om hur det är att leva nära någon som är sjuk och den sjuka är jag. Det är jag man måste lära sig att leva med, på nytt.
De läser fina saker om mig, som att de kan hjälpa mig genom att i sin tur hjälpa mig att acceptera och bekräfta mina känslor. Jag som är sjuk. Och de måste sätta människan och inte sjukdomen i centrum. Var konkret, är ett annat råd till de anhöriga. Och skuldbelägg inte er själva för det här. Men det är det nog ingen chans för. Sjukdomen spirar ju i mig, som en rot som fått fäste och vägrar ruckas på. Sjukdomen är min egen. Liksom de är mina anhöriga. Och båda måste vi lära oss att leva med detta.  Hur det ska ske för min del vet jag faktiskt inte, jag ställer mig frågan varje dag innan jag sväljer mina piller.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2013-12-26
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None

• A, 4:48 am December 27, 2013:

  Folk pratar om tiden men min erfarenhet är att det mest läkande är att hjälpa andra. Att behövas – inte “bara” av dom som står en så nära att de vet vad som gör en så viktig som person (det hoppas och tror jag står i pamfletterna ändå; att de ska konkretisera varför just du behövs. Inte bara för att du är människa, utan för att du är du). Nä jag pratar om att vara behövd utan att behöva vara någon särskild. Att hjälpa människor (eller djur) man inte känner. Att bara behövas, rakt av ba. Du inspirerar andra, du skriver så att filmer får liv i läsarna. Filmer som kan handla om en himla kajal, men ändå vara rafflande. Viktiga. Den talangen har du, självklart behövs du för den bland annat. Det sägs att en kan skriva sig frisk, och det kanske stämmer. Men det finns många andra sätt också att behövas. Sätt som kräver arbete men inte prestation. Du verkar ha koll på att bakning är läkande på just det viset. Men har du tänkt på fler sätt att fånga den där känslan? Jag tänker på allt från att vara jourhem åt en katt eller hund, till att baka till hemlösa eller sy till gatubarn i Rumänien. Det låter sjukt att föreslå att den som har det förjävligt ska behöva knega för andra. Men jag menar verkligen bara precis sim så här: Det finns inget som läker en snabbare än att göra äkta nytta. Att odla, baka, bygga, sy och skapa på alla sätt utom det som är ens stora talang, tror jag också på. Så läkte jag när jag var väldigt trasig.

Add A New Comment!