Tog bussen till Brentwood igen och jobbade först från Coral Tree Café (Morroccan Mint Latte!) och sedan från mitt andra favoritställe Tavern (där man får välja mellan “crispy” eller “chevy” choclate chip cookie!).
Sedan tänkte jag men herregud, jag är ju i Los Angeles och jag älskar ju att vara här så jag tog bussen ned till Santa Monica och promenerade i eftermiddagssolen längs stranden. En känsla av vemod infann sig, och en känsla av hopp.
Jag önskar flera saker, tänkte jag. Jag har många förhoppningar.
Men just nu får jag vara här, på stranden, och känna sand mot fötterna. Det är gott nog.
En dag med vind i håret
No comments
Recent Comments