Jag följer Fridas råd och observerar, inte agerar. Hur känslan, den bekanta, av att tappa kontrollen börjar virvla i magtrakten och sätter sig över bröstet och i halsen. Sedan resten av kroppen men mest koncentrerat där. Sedan kommer gråten, och den går som vanligt inte att stoppa. Men den bekommer mig inte så mycket, jag är på något sätt van att gråta, det är som ett uttryck. Känner trycket, ah där är det, och sedan tröttheten. Det blir en tidig kväll ikväll.

• Postad 2014-06-22
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None