Och sen, snart Miami

Terapeutens ord om att skilja på verkligt hot och upplevt hot har naturligtvis satt sig. Den tog. Jag fattar. Jag tycker det var bra sagt. Som den här gamla grejen om att jag alltid blir upprörd, orolig, ledsen och galen innan en resa. Den här reseångesten som peakar 24 timmar innan avgång. Den gamla.
“Ett upplevt hot, men inte ett verkligt hot”, förklarade terapeuten och jag höll med.

Nu är det en vecka kvar tills jag åker till USA i sju veckor. Hade, på planeringsstadiet, tänkt stanna ännu längre men nu blev det så här. Och givetvis känns det nu, ju närmare avresa vi närmar oss, som en förhastad idé. Vad ska jag dit att göra osv. Jag känner inte en kotte i Miami och jag kommer att vara där i en månad.
Caroline, säger jag då. Du valde Miami av just denna anledning, eftersom du måste leva eremitliv nu, om din bok ska bli klar i utsatt tid. Sedan går jag och blänger på mig själv i en spegel.