Jazzhands

Stillestånd, vila och fred

hqdefault-1
Går längs en lugn gata. Fina trevåningshus i pastellfärger. Här finns lite skugga också, under palmerna som breder ut sig. Jag torkar ansiktet med näsduken jag köpte för några dagar sedan. Då och då kilar en pytteliten salamander förbi och smiter in i en buske. Det är fridfullt. Tror hettan har en slags lugnande inverkan ändå. Jag menar, man orkar ju inte jäkta?
Och jag tänker att det är jäkligt skönt, just nu, att vara ensam. Inga dubiösa sms som ger huvudbry och måste tolkas. Inga öppna frågor, öppna slut. Vad vill han och bla bla bla. Ingen kliande och kvävande känsla av att någonting är fel. Och sedan motkänslorna som vill försöka övertala att det man känner är överdrivet, det är bara en känsla, så måste det inte vara. Men jag känner ju att det är så, att han drar sig undan. Och så vidare tills det där samtalet kommer. Per telefon eller vid något bord där man sitter mitt emot varandra och han säger “Jo…” och genast höjs pulsen och man blir både ledsen och irriterad på samma gång över att känslorna hade rätt. Ännu en gång.
Inget sånt nu. Inget sånt.
Nu är det bra.
Jag köper en smoothie och strosar vidare.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen