Jazzhands

Ångest på avstånd

Har två vänner som lider av ångest nu. Kanske har jag fler, men två som lider av olika kaliber av ångest. En som är sjukskriven och en som känt olust under hela semestern, vaknat med ångest och sedan ändå lyckats ta sig igenom dagen. Men känner minskad ångest nu när jobbet kickat igång.
Jag minns det där, hur jag kunde vakna och tänka gud, så många timmar framför mig innan dagen är slut och jag får somna igen. Och må dåligt av det.
Min strategi var att dela in dagen i moduler. Klara en halvtimme i taget. Ibland tio minuter i taget. Införa små belöningar. Om en halvtimme får jag ta en Sobril. Om en halvtimme kan jag ta en dusch. Då går tiden lite.
Jobb rutar in lite, säger åt en var man ska vara och vad man ska sysselsätta hjärnan med så att den inte smyger iväg och producerar ångest.

Etiketter None

Nu blev det hatt

Hainer hatt
#nofilter
Nödgas nu bära hatt. Dels för att solen bränner och dels för att mitt hår ser helt vansinnigt ut, lika bra att dölja.
Fotot, ska jag kanske påpeka, är taget runt fem, sextiden idag. Inte peak.

Etiketter None

Stillestånd, vila och fred

hqdefault-1
Går längs en lugn gata. Fina trevåningshus i pastellfärger. Här finns lite skugga också, under palmerna som breder ut sig. Jag torkar ansiktet med näsduken jag köpte för några dagar sedan. Då och då kilar en pytteliten salamander förbi och smiter in i en buske. Det är fridfullt. Tror hettan har en slags lugnande inverkan ändå. Jag menar, man orkar ju inte jäkta?
Och jag tänker att det är jäkligt skönt, just nu, att vara ensam. Inga dubiösa sms som ger huvudbry och måste tolkas. Inga öppna frågor, öppna slut. Vad vill han och bla bla bla. Ingen kliande och kvävande känsla av att någonting är fel. Och sedan motkänslorna som vill försöka övertala att det man känner är överdrivet, det är bara en känsla, så måste det inte vara. Men jag känner ju att det är så, att han drar sig undan. Och så vidare tills det där samtalet kommer. Per telefon eller vid något bord där man sitter mitt emot varandra och han säger “Jo…” och genast höjs pulsen och man blir både ledsen och irriterad på samma gång över att känslorna hade rätt. Ännu en gång.
Inget sånt nu. Inget sånt.
Nu är det bra.
Jag köper en smoothie och strosar vidare.

Etiketter None

Raderna/radera

Woman writing
Okej, har skrivit några sidor bok nu. Sakta men säkert går det, ett stycke i taget och så vidare. Men nu börjar det bli svårt. Nu kommer det där motståndet igen som gör att jag raderar hälften av vad jag skriver. Präntar ned några stycken, läser om dem dagen därpå och raderar. Börjar kännas fel, banalt och bara allmänt mediokert. Inte kasst, det tror jag inte, men ytterst medelmåttigt. Och det är ju ännu tråkigare.

Etiketter None

Svettig kamp

Tänker lägga en isbit mitt på huvudet nu och låta den smälta medan jag går längs gatan. I kampen mot värmen.
Alla doormen i byggnaden vet vad jag heter nu. Mitt brandlarm satte igång och tjuta utan anledning och i samma veva bröt jag av duschen i två delar så vattnet sprutade. Ringde doorman och frågade vad jag skulle göra. Fick sticka ut och handla nya batterier till brandlarmet och sedan sova med öronproppar eftersom batteritricket inte funkade. De skickade upp en vaktmästare men han fattade inte mer än jag.
Åkte till Miami och handlade en duschslang. Jävla skit. Hatar att lägga ut pengar på onödiga saker som till exempel en duschslang. Jaja, tänkte jag i min nyfunna zen-tillvaro, jag hade ju ändå tänkt åka över bron och utforska Miami någon dag. Passade på att ta mig till Coconut Grove också när jag ändå var på gång. Sen hem.
Monterade hela duschgrejen själv och fick en annan vaktmästare att kolla brandlarmet. Han fattade felet (det finns tydligen två brandlarm i lägenheten) och jag känner mig som ett geni. Problemlösaren.
Nu ska jag bara fixa problemet med hettan också så är allting bra.

Etiketter None

“Svenskan på sjunde våningen”

Hainer Miami
Nu vet alla doormen i byggnaden vem jag är eftersom brandlarmet tjuter och jag har lyckats paja duschen. Samtidigt. Den gick i två delar, föll i min hand. Samt eftersom jag är den enda i skyskrapan (43 våningar) som inte fattar hur man fungerar i varmt väder. Stapplar in i lobbyn, vinkar till doorman som ser road ut, torkar svett från pannan och vaggar mot hissen. Detta är mitt liv nu.

Etiketter None

…och här är beviset

Hainer Miami
Utmattad av värmen, lätt rödmosig om kind och näsa. Har i alla fall haft vett att torka svetten från pannan innan kortet tas. Noll makeup. Noll. Ingen idé, rinner bara bort och mascaran hamnar i ögonen och allt blir olidligt.
Nu sitter jag här istället och väntar på en förvånansvärt dyr te. Fem dollar. Vad är det i den – guld? Men jag var så varm, så trött och behövde sitta ned så jag valde att inte bry mig.

Etiketter None

Människor under solen

Miami park
Jag har ju erfarit kraftigare hetta. I Fresno till exempel, där temperaturen kanske landar på 40C men värmen håller sig helt stilla eftersom Fresno är i en dal. Där ligger den istället och kokar, precis som en gryta. En pressande, märklig hetta. Helt olidlig. Jag fattar inte hur någon stadsplanerare ens kommit på tanken att bygga på det viset.
Texas under sommarmånaderna känns heller inte som en lek. En torr, kvävande hetta. En steg ut i värmen från den luftkonditionerade bilen och det känns som om man får en obarmhärtig och kraftfull värmesmäll på hela kroppen.
Eller Cancun. Eller Kenya.

Men Floridavärmen är någonting helt annat. Temperaturen visar runt 33C vilket man väl står ut med. Även om man, som jag, klarar värme ganska dåligt. Svettas, bränner sig och klappar ihop rent allmänt. Men fuktigheten. Den är knäpp. Jag svettas nonstop. Och då menar jag inte några fuktdroppar i tinningen utan drypande, rinnande, pulserande svett. Fukt på armar, fukt på ben. Svett som rinner ned längs kinderna och droppar från hakan. Luggen som klibbar mot pannan. Kinderna är röda, jag ser andfådd ut, som om jag var på väg att få en hjärtattack. Det är helt galet.

Går jag in i en affär, och det gör jag ju, så är jag övertygad om att expediterna ser på mig med medlidande. Jag är en amatör när det kommer till detta, naturligtvis, det ser man ju lång väg. Total turist. Jag har ingen som helst aning om hur man funkar i sånt här skumt klimat. Jag dricker vatten och går i skuggan. Hjälper föga. Idag gav jag upp helt och köpte en liten vit bomullsnäsduk som jag går runt och torkar ansiktet med som vore jag en gammal farbror. Äh, det struntar jag i. Varje dag när jag kommer hem konstaterar jag dels hur otroligt skönt det är att duscha och dels hur mycket klarare huden blir efter att fått svettas hela dagen.

Etiketter None

Första steget mot zen

Går på solig gata. Är glad. Ser mig omkring. Kliver rakt ned i en liten pool. Blöter ned mig. Folk stannar och frågar hur jag mår etc. Generande, naturligtvis, men också himmelskt skönt med svalka. Tio minuter senare är jag torr ändå pga detta knäppa väder.
Summan: Jag har börjat min andliga resa mot zen. Upplevelsen av svalka var ändå starkare än genansen. I Ching hade rätt.

Etiketter None

Välkommen till glittret

Miami skyline
Här är utsikten från mitt fönster. Miami skyline i något slags begynnande kvällsoväder. Det har varit kärlek från första Miami-ögonkastet för min del. Staden levererar och bara fortsätter leverera. Att man sedan går runt och totalt smälter bort är en annan grej. Jag har börjat uppskatta det lite grann på ett plan. Man slutar sminka sig. Man accepterar. Det känns renande.

Igår gick jag hela dagen. På grund av jetlag vaknade jag tidigt, var ute ur huset vid åtta. Gatorna var ljusa och varma men tomma. De jag mötte joggade.
Jag strosade omkring, blev gladare och gladare, kände solens värme liksom tränga sig in i mitt humör. Pastellfärgade hus. Havet som glittrar. Frukostätande människor i hatt. Själen tinar.

Fick lite skrivet. Åt en bagel och en skål med frukt. Då och då kände jag lätt på armen och konstaterade att den var fuktig. Konstant. Jag ska köpa en liten näsduk eller handduk av något slag att ha i väskan och torka ansiktet med. Jag har en tunn, vit skjorta på mig. Det känns så oerhört rätt. Jag älskar känslan av att vara upptäcktsresande.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen