Jazzhands

Fotboll och passningar

soccer

Fotbollskillen spelar fotboll varje torsdag. Europeisk fotboll då, inte amerikansk. Han frågar mig om “Malmö är från Stockholm”, en djupt filosofisk fråga. Tar en stund innan jag fattar att han menar fotbollslaget Malmö. Är Malmö FF från Stockholm? Svar nej.
Han hör av sig varje dag runt femtiden då han vaknar. Femtiden min tid, alltså. Han befinner sig ju nio timmar bort. Och jag har börjat uppskatta att hur min dag än blir så vet jag att jag kommer att få ett sms senare på eftermiddagen som undrar hur jag mår och vad jag gjort under dagen. För mig som fullkomligt avskyr att vänta på sms, att lägga mig i folks händer, som blir förstörd av att inte veta så är detta förstås den absolut bästa och vackraste sättet att grundlägga ett intresse hos mig.
Ibland, inte sällan, när han märker att jag håller på att somna (sluddriga sms, lite fördröjning i responsen) skickar han ett “God natt Caroline” och kanske ett tillägg i stil med “Hoppas du drömmer om nyfriterade munkar och fluffiga lejon”.
Jag vet inte, jag inser ju att jag är dejtingskadad, men det här är ju fruktansvärt fint. Och ovanligt i sin lågmälda, lågintensiva envishet.

Etiketter None

Skymning

skogskyrkogarden
Jag, mamma och A åkte till Skogskyrkogården precis i skymningen. Precis som alla andra. 60 000 besökare tydligen, enligt SL-vakterna som stod och dirigerade passagerare till och från tunnelbanan. Vi tände ljus för mormor i minneslunden, besökte pappas grav och sen – för ovanlighetens skull – Hainergraven längre bort på kyrkogården. Dit går vi nästan aldrig, så vi gick vilse. Skogskyrkogården är stor.
Det är en märklig högtid. Hälften folkfest med goa korvgubbar utanför ingången, och hälften sorg. Alla som är där, alla 60 000, är där för att de vet hur det känns att helt förlora någon. Det är någonting stärkande över det. Som sedan dränks i doften av grillad bamsekorv.
Märkligt, som sagt.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen