Jazzhands

Söndagen och nedräkning och gränsfall hysteri

vday
Men jösses vad folk börjar tjata om alla hjärtans dag nu då. Och med folk menar jag förstås amerikanska väninnor. En blir sur för att jag “har planer”, en annan stressar upp mig genom att poängtera att det är en så stor grej, en så stor dag, en så stor helg. Varenda butik langar upp hjärtformade saker och choklad och kort. Matvarubutikerna är fulla av hjärtgrejor. Börjar tycka det är stressande. Jag kan ju inte ens dejtingreglerna här, hur ska jag förväntas veta vad som gäller på alla hjärtans dag?

Hemma i Sverige har jag i stort sett alltid varit den som gett nån grej eller skickat något kort och fått ett skamset “Oj, jag visste inte att man skulle göra nåt på alla hjärtans dag” tillbaka. Helt sant. Och jag har aldrig kunnat förebrå dem – det hela är mycket oklart. Så verkar det inte direkt vara här. Om någon blir “utbjuden” på alla hjärtans betyder det något. Eller så letar man desperat efter en dejt bara, väninnan säger att hon noterat en märkbar ökning av desperata killar som fiskar på dejtingsajterna hon hänger på. “De är ensamma och känner av att 14 feb närmar sig”, konstaterar hon.

Medan min andra väninna bara är allmänt sur på hela grejen.

Etiketter None

  • Lotta Losten, 2:43 am February 9, 2016:

    Jag har också tänkt en del på detta. Omöjligt att inte göra det när mataffärerna förvandlas till nån slags rosa ballongbutik med chokladhjärtan överallt. David och jag har aldrig brytt oss om alla hjärtans dag och vi kommer inte göra nåt det här året heller- fastän vi befinner oss i USA- men jag fascineras över hur samhället går fullkomligt bananas här. Att det faktiskt spelar roll. På riktigt.
    Det hade jag inte alls fattat.
    Ska bli intressant att bevittna spektaklet, känner jag.
    Förstår dock din stress, i din så nya relation. (Ser fram emot dina blogginlägg också, hehe).

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen