Men jösses vad folk börjar tjata om alla hjärtans dag nu då. Och med folk menar jag förstås amerikanska väninnor. En blir sur för att jag “har planer”, en annan stressar upp mig genom att poängtera att det är en så stor grej, en så stor dag, en så stor helg. Varenda butik langar upp hjärtformade saker och choklad och kort. Matvarubutikerna är fulla av hjärtgrejor. Börjar tycka det är stressande. Jag kan ju inte ens dejtingreglerna här, hur ska jag förväntas veta vad som gäller på alla hjärtans dag?
Hemma i Sverige har jag i stort sett alltid varit den som gett nån grej eller skickat något kort och fått ett skamset “Oj, jag visste inte att man skulle göra nåt på alla hjärtans dag” tillbaka. Helt sant. Och jag har aldrig kunnat förebrå dem – det hela är mycket oklart. Så verkar det inte direkt vara här. Om någon blir “utbjuden” på alla hjärtans betyder det något. Eller så letar man desperat efter en dejt bara, väninnan säger att hon noterat en märkbar ökning av desperata killar som fiskar på dejtingsajterna hon hänger på. “De är ensamma och känner av att 14 feb närmar sig”, konstaterar hon.
Medan min andra väninna bara är allmänt sur på hela grejen.
Recent Comments