Jazzhands

Staden från ovan

rk
Idag blev jag intervjuad, det var ljuvligt. Att få prata om Jim, Mats och de andra. Fast mest Jim. Om hur de är irriterande och roliga om vartannat. Jag gillar dem, jag gillade att umgås med dem, men de är också svinjobbiga och jag kunde ibland riktigt känna för att straffa dem lite.
Det blev porträttfoto i studio, det var en ynnest. Det gick så fort, fotografen kom med så många bra idéer, så mycket regi. Det gillar jag som inte nödvändigtvis trivs framför kameran och mest känner mig till besvär. Men här vad det “Åh! Håll det!” och “Jamen DETDÄR precis DETDÄR” som gjorde att jag lajade loss och blev superförvånad när jag såg bilderna sedan. De var strålande!
Studion var högst uppe i ett hus på Götgatan, jag såg mina kvarter från luften, från en helt annan vinkel. Och symboliken gick mig inte förlorad sedan när jag (som vanligtvis intervjuar) blev intervjuad om Jim som också handlar om en annan vinkel.
En symmetrisk dag idag. Men som slutade, som alla dagar ska sluta, med en konversation med fotbollskillen som känns längtande, kärleksfull och nära.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen