Staden från ovan

Idag blev jag intervjuad, det var ljuvligt. Att få prata om Jim, Mats och de andra. Fast mest Jim. Om hur de är irriterande och roliga om vartannat. Jag gillar dem, jag gillade att umgås med dem, men de är också svinjobbiga och jag kunde ibland riktigt känna för att straffa dem lite.
Det blev porträttfoto i studio, det var en ynnest. Det gick så fort, fotografen kom med så många bra idéer, så mycket regi. Det gillar jag som inte nödvändigtvis trivs framför kameran och mest känner mig till besvär. Men här vad det “Åh! Håll det!” och “Jamen DETDÄR precis DETDÄR” som gjorde att jag lajade loss och blev superförvånad när jag såg bilderna sedan. De var strålande!
Studion var högst uppe i ett hus på Götgatan, jag såg mina kvarter från luften, från en helt annan vinkel. Och symboliken gick mig inte förlorad sedan när jag (som vanligtvis intervjuar) blev intervjuad om Jim som också handlar om en annan vinkel.
En symmetrisk dag idag. Men som slutade, som alla dagar ska sluta, med en konversation med fotbollskillen som känns längtande, kärleksfull och nära.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2016-03-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 5

Etiketter None

• Ulla-Marie, 1:15 pm March 15, 2016:

  Ska bli spännande att hänga med gänget.

• En tant, 8:25 pm March 15, 2016:

  Det som ofta står i vägen för förhållanden är filmens eviga tjat om förälskelse i passion.
  När jag tänker på kärlek tänker jag ofta på sista bilden i The graduate, i bussen. De blickarna, det som är sedan.
  Fast vi inte känner varandra alls kan jag bli så glad för din skull. Att det har börjat, att det promenerar i sin takt.

• Jazzhands, 8:42 pm March 15, 2016:

  Kära tant, visst är det så. Och jag håller precis med dig om referensen till The Graduate. Det är en så fenomenal scen som illustrerar så mycket. Det symboliska i att “våga chansa” och “våga välja” och sedan…men sen då? Det finns både spänning men också viss rädsla i deras ögon. Det är så mästerligt. Så mästerligt.

• En tant, 8:50 pm March 15, 2016:

  Gläder mig att vi tycker samma om TG. Jag är så gammal att jag såg den som tolvåring, kände sista bilden, och tio år senare i ett scheizeförhållande såg jag om den och ändå stannade jag kvar ett tramsigt antal år efter det. Fast jag visste att vi stängt kyrkdörren med korset och att vi borde gått varsin väg efter det. Så är livet. Inte riktigt lika mästerligt som på film. Turligt nog.

• m, 2:03 pm March 16, 2016:

  vilka fina kommentarer här!

  och idag har jag ställt mig i kö på din roman, ser mkt fram emot att läsa den (ÄLSKADE inte helt hundra!).

Add A New Comment!