Jazzhands

Kapitel efter kapitel

3-Groundhog-Day-quotes
Ni får ursäkta men det är ju mycket bok nu. Den har stått på egna ben i bara en vecka. Det känns som längre.
Jag fick en konstig känsla av fotbollskillen igår och jag började tänka i flera olika varv. Är den här känslan att lita på eller är den ett tankemissfoster? Alltså, finns det fog?
Det fanns egentligen inte mycket konkret att ta på. Han svarade lite kort på saker och ting, hoppade inte på det jag sa och ställde motfrågor lika lätt som han brukar. Han var tyst mycket och länge.
Som sagt, det är ju inte något konkret bevis på en annalkande katastrof direkt. Och jag kan ju inte köra “Vad är det för fel?” och “Vad har hänt?” när det rör sig om “en känsla” och dessutom “via sms”. Det är ju hysteriskt.
Istället försöker jag att djupandas och tänka Vad Är Rimligt Här?.

Och jag vet fortfarande inte.

Å ena sidan ska man ta tvivel och känslor på allvar. Å andra sidan är det svårt det här med proportionerna. Hur stort får tvivlet bli? Plötsligt tänker jag att jag varit för optimistisk, talat för vitt och brett om det osannolikt härliga i vår kontakt och våra planer. “Jag visste att det skulle ebba ut, att något skulle hända”.

Och samtidigt har ju ingenting hänt. Egentligen.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen