Det började med en supersen lunch på Taco Bar. Då bröt jag mot allt jag vanligtvis gör. Älskar ju tacos såklart men Taco bar känns ju som ironi. Speciellt då deras slogan är “A little piece of Mexico”.
Vi skulle på fotbollsmatch, den första i mitt liv, och jag drog med honom till Kvarnen som så vitt jag vet är Hammarbyarnas stamhak. Alltså, jag kunde inte bry mig mindre om fotboll eller fotbollslag men jag bestämde helt sonika för ett tag sedan att om vi ska heja på något lag, och det skulle vi tydligen, så fick det bli Hammarby.
Kvarnen var tom på supporters, mest businessmän och vanliga snubbar. Inte direkt stämning. Vi gick vidare till Gröne Jägaren, även detta både premiär för mig och något jag aldrig skulle haft en tanke på tidigare. Fullt med supportrar, mestadels väldigt unga och det äldre skicket. Två fulla 18-åringar med rara, snälla ögon började prata med oss. De var fascinerade av vad en amerikan gör här. I Hammarby-tröja dessutom. Han pekade på mig och sa “Jag är här för att hon är här”.
18-åringen i keps och lite för mycket innanför rocken sa “Oroa dig inte, jag ska inte sno henne från dig”. Något vi senare skrattade åt resten av kvällen.
Vi gled in på arenan lite sent. Jag blev först livrädd för supportersidan – trummor, rök och flaggor med dödskallar på. Jag tror jag hade mina ögon på dem mestadels av matchen, helt fascinerad av denna kultur. Socialantropologen i mig vaknade, i pausen googlade jag supporterklubbar och supporterkultur. Kommer säkert begrava mig i det vid något tillfälle. Vad är grejen?
Malmö vann över Hammarby förresten. Antingen var HIF beredda på det eller så spelade det inte så stor roll, stämningen efteråt var god. Inte särskilt många sura miner. Även detta fascinerande. Ska höra av mig till tidningen Offside under dagen och be att få skriva ett långt rep.
Skoja.

• Postad 2016-05-19
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None