Jazzhands

Vanliga vardag

Jack-s-bored-30-rock-23500926-500-278
Men varför är det en sådan oerhörd startsträcka efter att man kopplat bort sig från jobb en liten stund? Tio dagars halvledighet, fylld av museibesök och svensk husman, och så tar det en heldag att ens få till en notis?
Det är som när jag försökte börja springa igen efter någon månads uppehåll, det kändes som om min kropp hade åldrats cirka femtio år under uppehållet.
Nå. Träffar en gammal vän på Nytorget, skrämmer honom rejält när han ligger raklång på fejkgräset med kepsen över ögonen. En annan frilansare drar förbi med barnvagn och unge, han slår sig ned han också. Han berättar att han ätit lunch på Jensens Bøefhus och fått frågan “Hur vill du ha biffen?” från servitrisen.
“Medium rare”, svarar han.
“Det har vi inte”, svarar servitrisen.

Solen gör mig slö, sällskapet gör mig avslappnad. Känner för att gå hem och ta en lur. Diskar, rensar kylen och känner att jag gjort ett dagsverke och förtjänar att lägga mig på soffan och se på Veep.

Man ska aldrig ta semester. Då är man förlorad sen.

Etiketter None

  • Victoria, 9:38 pm May 29, 2016:

    Ja, fy fan 4 dagar, bara vi på Österlen. Stillsamt och nära och vi badade nakna i havet och åt av varandras mat och pratade knappt med ngn annan. Och vi fick se det bästa och en del av det sämsta av varann och jag tror att vi kom hem starkare än innan, det känns så även om jag blottade all min osäkerhet och problem med tillit, sånt som inte alls är svårt för honom… Och imorgon är det måndaf igen…. Livet du. Det är banne mig inget för veklingar.

  • Jazzhands, 8:42 am May 30, 2016:

    Nej, livet är inget för amatörer.

    PS. Fyra dagar på Österlen med “stillsamt och nära” låter som en vision av himlen.

  • Victoria, 6:40 pm May 31, 2016:

    Det var det. Som himlen.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen