Boktips

Har själv en ökad känslighet, uppfattar allt så snabbt, analyserar, hjärnan igång hela tiden. Sov dåligt som litet barn och det har fortsatt på samma vis. Min strategi har alltid varit att bita ihop och kämpa på.
Tyckte om din bok. Kan bli en sådan jag ständigt återkommer till. Läser just nu Sverker Sörlins Kroppens geni för femtioelfte gången, en stor favorit.
Ska iväg till Dolomiterna nästa vecka. Skulle uppskatta jättemycket om du kunde ge några boktips? Om du vill? Gärna något tröstande och tänkvärt.

Tack så hemskt mycket för denna kommentar. Att få en fråga om tips ser jag som att få ett förtroende. Självklart blir jag tacksam och glad.
Jag älskar att få råd. Livsråd. Förr läste jag väldigt mycket på jakt efter dessa. Det gör jag väl numera också men mer passivt, dyker de upp blir jag upprymd och försöker att lägga det på minnet. Förr skrev jag upp i en bok.
När jag är ledsen, förtvivlad eller rädd så läser jag hellre dikter. Det är lite som att lyssna på en bekant, lugnande låt för mig. Jag har några jag alltid återvänder till, som en slags första hjälpen fast i diktform.
Jag vill också passa på att berätta om min bokhylla. När jag flyttade från en stor och rymlig tvåa till en liten etta bestämde jag mig snabbt för att prioritera ned böcker. Nu har jag bara två små hyllplan med böcker, bara de allra mest speciella får stå där. Resten ger jag bort eller så hamnar dem på vinden. Det är ruljans i hyllan. Men mina favoritböcker står alltid där: Lolita, Svindlande höjder och allt av Truman Capote. Och en hel del Julian Barnes. Har man inte läst något av den sistnämnde kan jag rekommendera “Känslan av ett slut” som är plågsamt vacker.
Men nu var det tröstande och tänkvärt som efterfrågades och även om Barnes bok är fin är det knappast någon tröstande läsning.

(Här är jag nog faktiskt bättre på tröstande filmer än böcker kommer jag på…).

Maken är en lättläst klassiker som kanske inte är tröstande så mycket som bekräftande. Att tankar som “ska jag stanna eller ska jag gå” och “vem är jag i det här förhållandet” inte är ens egna, unika tankar utan att universellt tvivel man delar med många.
Vad gäller parpsykologi rekommenderar jag annars psykoterapeuten Tomas Böhms bok Kärleksrelationen. Konkret, lättläst och nästan jobbigt begriplig. Och vill man läsa någonting helt mitt emellan självanalyserande relationsbok och psykologisk och till och med filosofisk bok om kärlek är Alain de Bottons Kärlek: en betraktelse fin. Den är en dissekerande nästan vetenskaplig granskning av en kärleksrelation och alla stegen i den.
Och kanske gillar du också Avdelningen för grubblerier i så fall? En fragmentarisk, stundtals poetisk och stundtals oerhört konkret berättelse om kärlek, slitningar, svek och förlåtelse.

Annars tycker jag att klassiker kan vara riktigt trösterika och fina, att läsa om känslor som människor upplevt i flera hundra år. Det är lite det dikterna jag läser gör för mig. Som när Rupert Brooke är supersårad och lider av sitt krossade hjärta och tänker att han aldrig upplevt sådan smärta förut. Men så kommer han på att det har han ju visst…och det kändes exakt lika hårt!
Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Dödssynden, Timmarna, Jane Eyre och Den lille prinsen är ju, förutom ovan nämnda favoriter, böcker i alla fall jag kan läsa om och om igen.

Glad sommar!