Sommartider hej hej

Försöker läsa I Love Dick som jag spontanköper i bokhandeln runt hörnet. Den är för konceptuell för mig. För intellektualiserande, vilket är samma skäl till varför jag tröttnade på Knausgård. Undrar om jag inte hade samma känsla någonstans i bakre delen av huvudet när jag läste Egenmäktigt förfarande också.
Trots att jag, rent objektivt, borde vara intresserad av den noggranna dissekeringen av en romans blir jag ointresserad när känslorna skärskådas alldeles för djupt. Mänskligt beteende reduceras till synapser och ingrodda, sedan länge inlärda responser ungefär.

Det påminner mig lite om min inställning till filmatiserat våld. Jag tackar nej till att recensera filmer som tycks mig för våldsamma, som boxningsfilmer, splatter och tonårsskräck. Jag håller visserligen händerna framför ögonen när jag ser våldsamheter i Game of Thrones men jag kan se våldet i 24 eftersom det är renare, mindre köttigt och knytnävigt. Ett snabbt avfyrande av ett vapen så är det över.

Det kliniska berör inte lika mycket, det uppenbart distanserade. I boken skriver (den förmodade) Kraus att hon älskar Dick. Men jag känner det inte.