Jazzhands

Skriva och hylla

Love-Friendship-Book-Cover-Whit-Stillman-Lady-Susan-Jane-Austen
Såg förresten Whit Stillmans nya Love & Friendship. Älskade den. Baserad på en historia av Jane Austen som hon skrev i en liten anteckningsbok som tonåring (!). När jag såg den blev jag tacksam och glad över att Stillman verkligen, verkligen betonat de två främsta genikvalitéerna hos Austen: humorn och den krassa synen på äktenskap. Hur romantisk man än tycker att kärleken mellan, säg, Lizzie Bennett och Mr. Darcy än är så kvarstår faktum att Lizzie hade varit utblottad om hon inte gift sig. Äktenskap som nödvändighet, som överlevnadsstrategi och ett sätt att levla.
Hur som helst, jag inser nu också hur oerhört mycket Stillman har gemensamt med Wes Anderson. Både i estetik men också i berättandet. Driver han med oss? Är han ironisk? Men samtidigt finns stora känslor där. Om en djupt begravna i ett gravt kontrollerat estetiskt utformat hjärta.

Men egentligen var det inte det jag tänkte på utan faktiskt skrivande. Om hur de allra bästa romaner – tycker jag – får det att verka enkelt. Tror det är därför jag beundrar Truman Capote, till exempel, men hade svårt att hitta nerven i I Love Dick. Till exempel.
När ton och känsla överordnar sig formen och inte tvärtom.

Och på förekommen anledning (eller inte alls förekommen) så har jag en känsla och en tanke som jag skulle vilja förmedla i någon slags bokform. Måste hitta tonen bara.
Det tycks mig som om det blir lättare att skriva en bok om man redan skrivit en. Tre böcker om man redan skrivit två. Ungefär som med tatueringar – ont först men sen vill man ha fler. Kanske tänka att man vill ha någonting permanent, något bestående som säger någonting om en?

Hur som helst. Min hyfsat lösa plan är att låta LA vara startskottet (som så ofta) och den officiella inramningen (varför tycker jag alltid att jag behöver en sådan?) är att Skriva En Ny Bok. Har idéer, har lösa skisser men behöver en deadline. Och ett startdatum. Vilket blir nästa vecka då…

Varför man skriver böcker och varför jag måste skriva en bok är tankar som inte sällan drabbar mig. Jag väljer att tänka att det är för att jag är en hantverkare, inte någon slags ordkonstnär. Jag tillverkar en vara som säljs i en bransch som handlar med dessa varor: stories.
Inte för att jag har saker att säga världen, inte för att jag måste berätta någonting. Utan för att jag kan och för att det är min bransch, mitt yrke. För att roa kanske, för att var ska jag annars skriva allt det jag tänker på. Och kanske framför allt av samma anledning som man läser böcker: för att känna att man inte är ensam.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen