Det återkommande

I natt drömde jag om pappa igen. Samma dröm som alltid – han “måste” iväg på ett omöjligt uppdrag som man vet kommer sluta med döden. Han vet det, jag vet det.
Jag försöker att resonera med honom. “Du måste inte åka, pappa” men det är alltid lönlöst. Han har bestäm sig. Vi kommer aldrig mer att ses.

Några gånger har det rört sig om att dyka ned “till havets botten” utan dykardräkt och utan någon utsikt att komma tillbaka till ytan igen. I natt skulle han hoppa från en klippa. Vilket han också gjorde. Eftersom drömmen alltid slutar med att han försvinner, att jag vet att jag är besegrad och att vi aldrig ses igen.

Jag undrar ofta över de här drömmarna. Å ena sidan handlar det förstås om saknad och att bearbeta det trauma som är pappas plötsliga död. Men sedan undrar jag om det inte handlar om någonting annat också. Om svårigheten att acceptera saker som de är kanske? Om den ständigt närvarande känslan att bli lämnad?
Men det sista stämmer inte riktigt, den är inte “ständigt närvarande” längre. Bara ibland. Och när jag tänker på att jag ska åka hem snart, om en månad ungefär. Jag tänkte på det igår. Var det därför drömmen kom?

Sol överallt

Ännu en liten värmebölja har svept in över kusten. Temperaturen drar över 25 grader och närmar sig 30 under eftermiddagen. Om morgonen blåser det, ofta vaknar man av att en kall vind stryker kinden medan resten av rummet badar i värme.
Vi åkte till affären och köpte en påse äpplen och en påse morötter. Vi har pratat om kon på farmen med sina stora, snälla ögon. Vi brukar mata den med salladsblad man köper på plats men kon är så stor och tungan så enorm, det känns som om salladsbladen bara är som små snacks. Dessutom verkar andra besökare mest mata getterna och killingarna, och det är förståeligt. De är ju så sociala och söta.
Så därför ville vi ge kossan all vår uppmärksamhet. Vi skar äpplena och morötterna i bitar och tog med oss påsar. Vi matade, klappade och såg att en av getterna fått två underbart söta små ungar. Vi lyckades locka till sig den lilla, jag gav den salladsblad som mamman norpade åt sig medan hon knuffade undan ungen. Vem gör så?
Vi åkte hem, vilade och gick på bio och såg Girl on a Train. En medioker thriller. Vi åt middag downtown och promenerade hem medan collegestudenterna började invaderade barerna för kvällen.