- Postad 2016-11-19
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
SMS
HAN: “Jag saknar dig mer än du saknar mig”.
JAG: “Det tvivlar jag på”.
HAN: “Du har ingen aning”.
Och det kanske jag inte har. Fast jag tror att jag har det.
Folk frågar hur det känns, om jag är ledsen, knäckt, orolig.
Folk frågar av medkänsla och omtanke.
Men nej, det känns bra. Tryggt och helt okej faktiskt. Situationen som den är. Mindfulness nu. Acceptans.
Det är faktiskt helt okej.
Jetlag
Vaknar helt normalt på onsdags morgon. Klockan åtta.
Vaknar vid sextiden på torsdagsmorgonen, tänker “I got this” om jetlagen. Ställer inte ens klockan när jag går och lägger mig på kvällen. Jag är drottningen av jetlag, har gjort det här så många gånger nu att jag är Sveriges största pro.
Vaknar 12.22 på fredagen. Hade sovit längre om inte nya grannarnas småbarn tjurat.
På telefonen syns missade samtal och sms. Jag skulle träffat redaktörerna för Icon kl. 12. Lunchmöte. De undrar var jag är. Jag ringer upp och skriker i luren att jag precis vaknat och fattar inte vad som hände.
“Okej, ta en kopp kaffe nu”, säger de.
Svassar runt i lägenheten, förvirrad och tjock i huvudet. Träffar Linnéa, träffar Marie, träffar Josefin. I den ordningen. Av en lycklig slump dyker Erika upp också. Och medan dagen och kvällen fortlöper blir jag lugnare, gladare.
Vänner är det bästa som finns. Människor som vill dela saker med en. Tankar, erfarenheter och upplevelser. Man reser iväg, man pausar den ena livet och trycker igång de andra. Och ändå finns de kvar här när man är tillbaka.
- Postad 2016-11-19
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments